— ss, OH BV MMA Å10pPC SÖ. för drätselnämndens bel of erfordras utöf ver påräkneliga inkomster 545,458 rdr 3 öre, hvilka skola anskaffas genom utdebite ring å stadens invånare. Från Utlandet. Händelserna i Paris äro till den grad upp rörande, att känslor af afsky, medlidande, harn och smärta blanda tig om hvarandra hos d utanför stående. Fiån Versailles upprepas dei dystra berättelsen, att täta rökmoln hvila öf ver Paris, hvilka angifva nya dåd och törstö relseverk. Thiers af oss igår meddelade te legram förklarade dock, att Louvren är räd dad. Det skulle vara glädjande, om så verk ligen vore förhållandet och Louvrens konat skatter blifvit räddade. Ännu ha vi icke erhållit någon underrättelse, som bekräftar, ati Palais Royal verkligen brunnit. Deremot bar finansministeriets storartade palats vid Rivoligatan nedbrunnit, likaledes de prakttulla, af Napoleon III för det allmänna uppförda palatserna längs Quai dO:eay, i närheten af Louvren och Tuilerierna blifvit lågornas rof. Itt telegram till Reuters byrå eäger, att äfven deu vackra Madeleinekyrkan, å hvara med en herrlig kolonnad krönta trappa alltid Floras barn apredo sitt doft, blifvit förstörd och jemväl att de kolossala centralhallarne undergått samma öde. Enlgt ett privattelegram från Versailles af d. 25 på morgonen, skulle regeringstrupperna redan då hafva kommit i besittning af Hotel da Ville, hvilket förutsätter, att de blifvit herrar ötver Place Vendöme och Place de la Concorde. Detta bekräftar ätven Thiers med sin förklaring af d. 25:te kl. 11 f. m.: VI äro herrar öfver Paris. Paris simmar i blod och gatorna äro betäckta med lik — ett försärande skådespel, som dock innebär sin lär dom. Ja, sin lärdom; men hvilken, om ej den, att de menskliga passionerna ännu kunna rasa otyglade och att civilisationen äfven i sin förfining släpar efter sig råbetens och vildhetens boja, liksom för att ytterligare ådagalägga det tragiska i mången mensklighetens sträfvan? Thiers säger vidare, att 12.000 fångar blifvit gjorda. Bland detta antal finnas många förvillade, hvilkas handlingar äro förtjenta at miskund, men det finnes äfven många, som varit öppna eller hemliga ledare af det gräsliga upproret, och dem bör lagen straffa med bela sia stränghet, såsom en Rochefort, en B anqui, en Delescluze, en Pyat, en Cluseret och andra, hvilka utgöra en skam för vår samtid, öfver hvilken de dragit nesa och blygsel. Vi nämnde Rochefort. Hvad honom beträffar, har det säregna inträffat, att han afnkys lika djupt af alla partier. Innan han förklädd rymde från Paris, bevakades han noga af Kommunens polis såsom misstänkt, och den kommunistiske polischefen Raoul Rigault bar tillochmed en häktaingsorder emot honom på fickan, Denne Raoul Rigault, en af Kommunens hyenor, som rönte en viss vällust af att få vädra sina medborgares blod, har för ötrigt, efter hvad det försäkras, redan blifvit skjuten. Bland de häktade är äfven Assy, den Internationala —arbetareföreningens synliga ombud i Paris, Det hvilar någonting hembghetsfullt öfver denne man, såväl som ötver hans förening och deras ingripande i revo lutionen. Upprorets synliga, såväl civila som militära, ledare ha vexlat med en snabbhet, som hittills varit utan motstycke äfven i fronska revolutioner, men den herrskande makten har tydligen förblifvit en och densamma och har aldrig mött något motstånd eller uppror. Lyckliga soldater, hvilka möjligen kunde blifvit milivårdiktatorer, ha aflägsnats den ene efter den andre utan den ringaste svårighet, och ministrar eller medlemmar af förvaltningen ha oupphörligt vexlat; men hvarje sådan åtgärd, huru oväntad den än varit, har vidtagits icke allenast utan opposition, men ätven ntan någon våldsam makiutofoing. Misstänkta officerare ha blitvit för en kort tid fängslade och derefter åter srigifna, men det är allt. Den verkliga regeringen i Paris satt lugn och kunde derför visa sig tördragsam. Hvad var då detta för en osynlig makt och på hvilka hjelpkällor kunde den i sista band stödja sig? Läsaren bör främst erinra sig, att Paris under de sista tjugo åren städse inneslutit en stor massa mer eller mindre verksamma konspiratörer. Dessa wän uppträdde under sin egen röda flagga i 1848 års revolution och kunde endast undertryckas genom en blodig gatustrid. De ledo förtärligt eter Ludvig Napoleons statskupp, men de bibehöllo sin kraft och sina planer, och ännu i sistlidet år, vid Vic:or Noirs begrafning, paraderade de under Rochefort och Flourens till en styrka af 100,000 man. Då kriget bröt ut, fordrade de, att hela befolkningen skullo beväpnas, helt enkelt derför att denna åtgärd ätven skulle omfattat dem sjelfva, men först då kampen blef förtviflad, bifölls deras begäran. Siutligen blefvo de beväpnade, och då de vid fredsslutet uppmanades att aflomna sina vapen, vägrade de, och revolutionen började. Sådant var uraprunget och sammansättningen af denna mllitärstyrka, som utgjorde den uppror.ska gernisonen i Paris. Den representerade den republikanska arm6, som kejsaren höll kraftigt nere under hela sin regering. Men hvilken var den organisation. gom