Tuilerierna äfven Louvren. Dessa båda divinioner, hvilka inryckt vesterifrån, stå under befäl af general Vinoy gemensamt. Söderifrån har en annan afdelning af Versaillertrupperna under general Cissey framryckt med sin venstra flygel till Invalidhotellet, under det han stödjer sin högra flygel mot Mont du Parnasse, nära Luxembourgsträdgården, som han väl skall söka att ernå. Cisseys center står på Marsfältet, der den besatt Militärskolav, i hvilken nämnde general tagit sitt högqvarter. Enligt en af Thiers i nationalförsamlingen asfgifven förklaring, ha Vinoy och Cissey lyckats att verkställa sin förening, naturligen medelst några af broarne öfver Seinen. Under det Vinoys högra flygel skall, sedan Tuilerierna besatts, marschera fram längs Rivoligatan, för att komma fram till Hötel de Wille, skall Cisseys högra flygel, efter Luxembourgs besättande troligen, bjuda till att nå samma mål öfver Boulevard de Sebastopol och Rue S:t Jacques. Det hade uppgifvits af de kommunistiska tidniogarne, att såväl Vendömeplatsen som Place de la Concorde och Triumtbågen starkt barrikaderats och befästats, så att dessa platsers besättande skulle komma att kosta mycket blod. Eftersom ej något försök till motstånd gjorts här, så är det väl möjligt att förhållandet kommer att bli någorlunda detsamma på andra såsom särdeles starkt befästade utskrikna platser. En annan uppgift hade meddelat, att vid ändan af Rivoligatan, vid Tuilerierna, ofantligt stora barrikader blifvit uppförda. Versaillertrupperna ha helt enkelt undvikit dem genom att marschera in på Rue S:t Honor, medelst hvilken Rivolibarrikaderna kringgås, och kunna senare tillochmed tagas i ryggen, om de icke dessförinnan utan motstånd uppgifvits. Man har med någon förundran erfarit, det intet försök gjorts från de starkt befästade och bevärade Montmartrehöjderna att genom artillerie d hejda de framryckande Versaillertrupperna. Troligen kommer Vinoys venstra flygel och center, sedan de erhållit förstärkningar från trupperna vid Neuilly, att ölver Boulevard des Batignolles marschera fram mot Montmartre, för att söka förmå denna plats att gitva sig med godo. Kommunisterna ha sorut hotat med att skola här göra ett sista förtvifladt motstånd och heldre spränga Montmartre i luften än att gifva sig. Men det återstår att erfara, om man icke äfven i detta fall mera fört frasens språk, än sanningens. Thiers har också kunnat inom nationalförsamlingen i Versailles uttala i en segrares ton den berättigade förhoppningen, att Paris snart skulle bli återgifvet åt den sanne suveränen, som är Frankrike. Helt sakert under lifligt bifall uttalade han till sist de stränga och betydelsefulla orden: Lagen skall i all sin stränghet tillämpas på insurgenterna. Under det att dessa ord af Thiers innebära, att dramat skall få en blodig slutkatastrof för det ohyggliga upprorets verklige ledare, fastän dessa på sistone sökt draga sig undan, kan man likväl icko blunda för att Kommunens sista hufvudmän, Säkerhetsutskottets hjeltar, bjudit till allt hvad de kunnat för att ända dramat med en vidrig farce. Så utropar den bisarre Fölix Pyat i sin tidning -Le Vengeur: Vendöme-kolonnen är pu fallen; det återstår för folkets hämnd blott en uppgift. Den store mördaren Napoleons aska är bisatt i Invalid-dömen. Hon måste tagas derifrån och nedsopas i Traupmans grat! Kan man väl tro annat, än att Pyat skrifvit dessa rader under tull inepiration af absintens nektar? Under Kommunens sista dagar uppmanade en annan medborgare, Joseph, i tidningarne till bildandet af en friskara om 1000 till 1200 man, hvilka skulle heta Tyrannmördarne och egna sig åt den ädla uppgiften att med alla möjliga medel och i alla länder utrota ända till sista spenbarnet i de konungsliga och kejserliga slägter, hvilka bragt så mycken olycka öfver Frankrike. Mindre blodtörstig var dock en annan herre, hvilken ntlofvade ett pris af 200,000 fres åt den, som kunde föra Thiers lefvande till Paris. Eftersom det nu finnes all möjlig sannolikhet för, att Thiers redan i dessa dagar skall komma i en lätt jagtvagn inåkande både vid lif och god helsa i den franska bulvudstaden, så torde den beskedlige borgaren kunna räkna upp penningerne och lemna dem åt hr Thiers sjelf säsom ett bidrag till uppförande af hans af Kommunen nedritna hus och återställande af hans plundrade bibliotek och konstskatter. En korresp. till Indp. belge omtalar äfven följande sarce-scen: Kommunens amasonbataljon passerade kl. 2 i förgår (3. 16 d:s) revy på Tuileriborggården inför tvenne högre officerare, åtföljda af en delegerad från IIötel de Ville. Ett stort antal nyfikna bade gamlats. Den feminina falangen, kommenderad af maskulina chefer, räkaade mer än 2500 st., hvilka buro blå jacka, kepi och scharlakansröd kokard. Det var ej tyet i lederna. Medborgarinnesoldaterna skulle erbålla 1 fr. 50 c om dagen, förutom lissmedlen. Till detta pris skall kommunen, om den vill, kunna på 24 timmar få 10 tusen eådana. Aterstår emellertid att erfara, at hvilken nytta de skola bli för försvaret af Paris. Den bekante generalen Charles-Lullier, en af absintens trognaste dyrkare, har åter blifvit grinen af säkerhetsutskottet men Ive