denna Och RNeullIy, OCu marskalk Mac Maänou 062 fann sig med sin stab i Villa Rothschild, intill Longchamps. Efter att hafva stått och frusit fem timmar, återskickades soldaterna till sina kantoneringar, utan att känna orsaken till denna rörelse. De sålunda afbrutna arbetena på parallelen måste, sedan en natt förspilts, återupptagas för att befrämja närmandet till vallgördeln. Den dagorder, genom hvilken marskalk Mac Mahon underrättade sin arm om Vendömekolovnens fall, hade denna lydelse: Främlingarne ha aktat denna kolenn, kommunen i Paris har störtat den. Män, som kalla sig fransmän, ha vågat att inför tyskarnes ögon, som följa nem uppmärksamt, förstöra detta vittnesbörd af våra fäders seger öfver det allierade Europa. Hoppades de att kunna derigenom utplåna minnet af de militära förtjenster, hvilkas ärorikaj symbol denna kolonn är? Soldater! Om äfven de minnen, som detta monument framkallat inom oss, icke mera äro inristade i brensen, så skola de icke desto mindre fortlefva i vårt bjerta. Lifvade af dessa minnen, skola vi veta att gifva Frankrike ett nytt bevis på tapperhet och patriotisk hängifvenhet. Tidn. La Commune offentliggjorde häromdagen en af öfverstelöjtnanten för åttonde legionen undertecknad dagordre, genom hvilken nationalgardisterna vid dödsstraff befallas att träda och förblisva under vapen. — Man kan deraf finna, huru det egentligen varit,bestäldt med kommunens armå. i D. 19 Maj telegraferades det från Paris, att portarne Auteuil och Point du Jour voro förstörda och att de nationalgardister, som höllo den förra porten besatt, dragit sig tillbaka till Grenellebron. Man arbetade samma dag ännu ifrigt på barrikaderna å Place de la Concorde och Trocadron. Kåren Åles Vengeurs de Flourens utför alla häktningar och reqvisitioner. Kommunens majoritet — såsom Kommunen nu kallas, sedan väl 30 st. af dess medlemmar afgått — beslöt för någragdagar sedan att bilda en centralklubb, lik Jakobinernas, bestående af delegerade trån de olika klubbarne i Paris, för att sålunda hålla sig en rapport med den allmänna meningen. Kommunaldelegationen från andra arrondissementet har, i betraktande deraf att slatveri ansågs omoraliskt äfven före amerikanska kriget och att den stående armen undertryckts af kommunen, dekreterat, att alla illa beryktade hus i qvarteret skola genast stängas, såsom innebärande handel i menniskokött. Vid patronfabrikens explosion i närheten af YEcole Militaire blefvo 600 personer dödade, förnämligast qvinnor. D. 18 på aftonen telegraferades det från Paris till Times: I dag hade vi en festdag, och nationalgardister omringade kyrkorna S:t ÄAugustin och La Trinitå samt tvungo presterna att inställa gudstjensten och utdrefvo sörsamlingarne. Det af Vincent de Pauls skyddssystrar innehafda etablissementet blet ätvenledes kringrändt. En inventering gjordes af der befintliga saker, och systrarne inlåstes tillsvidare. Flera kroppar ha upptagits från kryptan till kyrkan Les Petits Påres, nära franska banken, för att undersökas. Rykten äro gängse om, att personer nyligen blifvit der begrafna under uppdiktade namn och deras ben kringströdda på stenläggningen vid kyrkodörren. Innan Versalllertrupperna inträngde i fästet Vanves upptäckte de och afskuro en elektrisk tråd, hvilken var bestämd att spränga fästet i luften. I ett bref till ÅKöln. Zeit. af d. 15 d:s läses: Montmartre, denna annars så fredliga stadsdel, har nu belt och hållet förlorat sin karakter. Isynnerhet den ungdomliga befolkningen förvildas alltmera. Man packar, lägger det värdefulla å sido, bringar glas och porslin till säker ort, tillklistrar fönstren, för att öka deras styrka emot det oerhörda dånet från marinkanonerna; männen äro sysselsatta å vallarne och å slätterna vid S:t Denis samt S:t uen, pojkar och gubbar äro upptagna med byggandet af barrikader på gatan, hvarvid man förtjenar från 4 till 7 fres om dagen för åtta timmar. Det halffärdiga College Rollin vid Boulevard Rochechouart, en väldig omfångsrik byggnad, har förvandlats till ett citadell, höga vallar och grafvar omgifva den ännu fria byggnadsplatsen, hvarest förut fanns en stor slagtgård ech der det kanske nu förberedes någonting dylikt. Vid ingången till Boulevard Ornano är en ståtlig barrikad med djup graf, till största delen bestående af massiva qvaderstenar med skottgluggar för 8 eller 10 kanoner. Bataljoner passerade den mycket lifliga boulevarden, följda af en trupp fruntimmer med korset på armen eller geväret på axeln. Efter dem kom en besynnerlig tross. Tjugo, mestadels af åsnor dragna kärror med bröd och andra lifsmedel, hvarå sutto qvinnor och pojkar. De följdes af ett dussin omnibusar, sannolikt för de sårade; de tillhörde, efter hvad jag såg på anslagen, olika regementen. Musiken blåste upp en munter marsch och gatupubliken anslöt sig till tåget, sannolikt för att följa det till Porte S:t Ouen. Chåteaurouge är ännu alltjemt högqvarteret för ett detachement, som har till sitt särskilda uppdrag att försvara och barrikadera Montmartre. De i den förvildade trädgården promenerande gardisterna utgjordes till det mesta af pojkar om 17 till 19 år, några äldre sutto här och der i löfsalarne och spelade kort, under det att unga qvinnor till hälften i mansdrägt kokade mat och tvättade. Från London skrifves, att ångaren AWJJheIlm III14 AaAStfALA . —