—— ——— —— jag beundrar honom, men jag kan nu ej uthärda åsynen af honom. Detta allt är följden af att jag igår afton omtalade att jag trodde Little vara vid lif. Jag sade henne att antingen han lefde eller var död, så vore han dock död för henne. — Och hvad svarade hon på det? — Ej ett ord. Hon vred sina händer och började gråta. Ah! min vän, måtte ni aldrig erfara hvad det vill säga att vara far och se ert barn vrida sina händer af förtviflan, såsom jag sett mitt göra. Han sjelf fällde tårar, och hans röst darrade af sinnesrörelse. Coventry reste sig upp och sade: — Säg henne att jag ej vill tränga mig på henne. Han telegraferade till Lally och for tillbaka till Hillsborough lika olycklig som dem han lemnade efter sig; men han förtjenade sin olycka, förtjenade den i rikt mått. Innan han varit två dagar i Hillsborough kom ett telegram från honom till mr Carden af följande innehåll: Aterigen Little. Vigtig upptäckt. Kom hit genast. Mr Carden hade den försigtigheten att för Grace dölja beskaffenheten af detta meddelande. Han sade henne blott att affärer plötsligt kallade honom till Hillsborough. Han afreste med nästa tåg och fann mr Coventry vänta honom i Woodbine Villa med sällsamma nyheter: det var nu ej fråga om gissning eller slutledningar utan ovedersägliga materiella bevis.