bedragare, men en man som varit hårdt pröfvad, som lidit grymt. Om han är vid lif, skola vi alla snart få veta det. — Huru? — Han skall skrifva till — Jael Dence. Derefter skyndade hon bort, och ingen såg henne mera denna afton. Hon kom ej ner nästa morgon. Mr Carden gick upp till henne. Han stannade hos henne en timme och kom ner med mycket nedslagen min; han bad mr Coventry göra en promenad i trädgården med honom. Då de voro ensamma, sade han allvarsamt: — Mr Coventry, det olyckliga samtal vi hade i går har inverkat högst menligt på min stackars flicka. Hon säger nu att hon ej skall tro honom vara död förrän flera månader passerat, utan att han skrifvit till Jael Dence. — Nåväl, sir, svarade Coventry, kunde ni ej öfvertyga henne? — Huru skulle jag kunnat det då jag sjelf är öfvertygad om att han lefver och ännu skall bereda oss mycken förargelse? Det är nu tydligt för mig att den stackars flickan älskar honom mer än hon vet. Coventry, det finnes i hela verlden ej en man som jag så gerna vill ha till måg som er; ni har visat ett tålamod, en trohet! men som en ärlig man och en man af heder måste jag nu råda er att afstå från alla tankar på henne. Hon skall aldrig gifta sig med er, så länge denne man lefver och är ogift. Hon vill ej lemna sitt rum så länge ni är i huset. Skall jag säga er hvad hon sade? Jag högaktar honom,