Article Image
IIxarjehanda. Ett småländskt födgeni. I Grenna tidning lästes häromdagen följande ordagrannt efter originalet aftryckta Salmonibref: Jönköping den 17 April 1871. Herr J. Melin! Grenna. Jag tenker mig att tilkänna gifva i Grenna tidning att jag nesta vicka kommer till Grenna för att uppköpa hafre — Som jag vet att II. H. och Herr Petter son har uppgjort flere kontrakter till det pris som hafren kommer att betalas med i denna och nesta Månad — Så är det troligt att jag gör Herrarne en tjenbar förlust med met uppköp i Grenna — Ty jag tenker att betala 105 öre per 20 skålp. Skulle derför Herrarne velja gifva mig 500 Rdr för att jag icke skall fördarva Herrarnes goda hafrepriser. Så var god derom snarast mig meddela. Högaktningsfullt C. Bäckdahl Här om någonsin torde man kunna anmärka, att reflexionerna göra sig sjelfva. Motstycke till denna fräckhet torde emellertid vara svårt att uppleta. Kärlek och emigration. Engelholms tidn. omtalar följande romantiska historia, hvilken tidningen försäkrar är fullkomligt sann: Mot Amerika reste nyligen flera unga personer, hemmassöner och -döttrar, från denna ort. Deribland befann sig äfven en vacker bond-flicka, hvilken under färden till Helsingborg tycktes vara mycket ledsen, ett förhållande som gat drängen, hvilken skjutsade henne, anledning att fråga den tagra mön om orsaken till hennes sorg. Hon yppade då för drängen i all förtrolighet, att hon var kär, mycket kär i en yngling i den socken, hon nyss vändt ryggen. Föremalet för hennes ömma låga hade aldrig nämnt ett ord till henne om kärlek, men ändå älskade hon den unge mannen högst af allt på jorden. Så snart drängen kom hem från Helsingborg omtalade han genast för ynglingen hvad han hört flickan berätta. Denne blef dervid i hög grad upprörd af på en gång glädje och sorg, ty han tillstod sig hafva länge älskat flickan lika varmt som hon honom, ehuru han icke vågat göra den vackra och förmögna tösen en kärleksförklaring. Hvad var nu att göra? Skulle han oförtölvadt resa efter till Amerika, eller huru skulle han bete sig för att få tala med sin hjertans kär? Lyckligtvis skulle emigranterna anträda sin färd från Göteborg först några dagar etter det de lemnat Helsingborg. Ynglingen fattade genast sitt beslut: han reste till Halmstad och hade der den lyckan att möta sin älskade. Här friade han tvärt, fick strax -ja — och flickan återvände med sin fästman till den kära hembygden, en romantisk nejd söder om Hallands ås. IIögtrafvande. I en för öfrigt ganska förståndigt affattad redogörelse för firandet af första Maj gifver en landsortstidning sig ut på följande poetiska flygt: Det har visserligen ren dagats i nord och löfven börjat spricka ut i lund, men ännu är det ej något lifligt qvitter i grönskande dal, det är ännu ej lif, ej ljus, ej sång, som ger helsa och strålande ro. Aunu ej finns någon grönskande tufva att hvila uppå, fastän öfver oss höres lärkor och andra bevingade natursångare; dock snart blir det annorlunda då regnet stänkt sina glittrande, friska droppar öfver gras och andra växter. Angbåtskollision. I Lördags åtta dagar sedan cgue en kollision af svårare beskaffenhet rum å Tynefloden i England. En ny ångare, David Burn, el mer än 1200 tons dragtighet och värd 15,000 ä 20,000 Å, hade från Newcastle gått ut på en profcur med omkring hundra damer och herrar ombord. Då den omkring kl. 3 på eftermiddagen lemnade namnen, var vädret utmärkt vackert, men kort efter kl. 4 uppstod plötsligt en tät dimma och maskinen stoppades. Medan fartyget låg stilla kom ängaren Barl Percy, som lemnat kajen vid Newcastle tungt lastadt med gods och passagerare, tydligen för full maskin, och törnade i dimman mot David Burn midt på styrbordssidan, men lyckligtvis nära intill kommandobryggan, samt borrade ctt stort häli dess sida. En scen at vild förvirring följde, alldenstund -David Burn tydligen skulle sjunka, och man rusade upp på kommandobryggan för att komma ombord på Barl Percy. Damerna passerade först från kommandobryggan på David Burn ombord på Earl Percy?, och den manliga delen af passagerarne samt besättningen följde efter. Den siste mannen från David Burnt hade knappt hunnit öfver till Earl Percys däck, förrän det förstnämnda fartyget sjönk. Med undantag af den man som stod vid styret på David Burn, blef ingen skadad vid sammanstötningen. Ett nytt slags krut. Vid den sista af de profskjutningar, som tidt och ofta anställas i Shoeburyness i LEngland, pröfvades bl. a. ett nytt slags krut, kiselkrut (pebble powder), hvilket visade sig ötvertrasta alla hittills kända krutsorter. Det var en 12-tums kanon som först blef använd för utrönande af det nya krutets värde. Med den vanliga hittills bäst ansedda krutsorten var snabbheten a skottet ur denna kanon 1180 fot i sekunden. Med , dat nva .

20 maj 1871, sida 6

Thumbnail