Riksdags-Kaleidoskop. XXGXSIII. i Den 18 Maj. Det är slut på de långa diskusitionerna. ; Den fullkomligaste enighet råder i afseende på hemfärdens icke-fördröjande öfver nästa Lördag. Om något ämne nu i de yttersta ti-derna skall gifva anledning till samspråk, till j debatt och till votering — naturligtvis är det i den svenska nektarn, bränvinet. Motioner hade väckts, att enär bränvinstillverkningsafgiften blifvit höjd till 80 öre pr kanna af normalstyrka, så borde ock en restitution till lika belopp pr kanna (beviljas å det bränvin som exporteras, att utgå från den dag då ny författning angående bränvinstillverkningen blifvit utfärdad. Man hyser den förhoppning att fransmännen af politiska skäl just nu skola finna det svenska bränvinet smakligare än det tyska, och att således en betydlig export kan uppstå och vidare tillväxa. Det sammansatta stätsoch bevillningsutskottet biträdde motionerna, men föreslog att restitutionen, 80 öre, måtte utgå från den dag då nya bränvinstorordningen blifver gällande. I Första kammaren var man icke precist nöjd med detta förslag. Exporten, om den kom till stånd, var visserligen önskvärd, men att bevilja 80 öre i restitution för bränvin, för hvilket i tillvorkningsafgift erlagts 70 öre, medförde ju en uppenbar förlust för staten. Grefve C. G. Mörner föreslog derföre att tiden för den höjda restiutionens åtnjutande skulle bestämmas från d. 1 Oktober, och finansministern påyrkade att restitutionen skulle utgå från den dag då oftanämnda författning i sin helhet vunne tillämpning (d. 15 Oktober:). För utskottets förslag afgåfvos blott 19 röster, för grefve Mörners deremot 57. I Andra kammaren höjdes vältaliga röster för utskottets förslag. Äfven här ordades om industriens uppmuntran. Det vore ej så illa om två mill. k:r kunde exporteras af det rodan tillverkade bränvinet; staten förlorade visserligen genom den förhöjda restitutionen 200,000 rdr, men — desto mera bränvin tulverkades i höst, sade man, och så fick staten sin ersättning. Hr Forssbeck var sublim som alltid då det gäller bränvin och protektion. I sedlighetens intresse ville han att afgistsrestitutionen så fort som möjligt redan i sommar skulle komma till stånd; bränvinsexportörerna hade i honom en ypperlig målsman. Medbållare hade han visserligen, men äfven motståndare, och det lyckades icke alls för honom att få den gamla striden om frihandelssystemet i fart. Vid riksdagens början, då man ville planera för sig och få anställning i utskott, i banken och riksgäldskontoret, hade dat måhända lyckats bättre att få den der striden i gång. Nu var det alldeles för gent. Mot den riktning hvari hr Forssbeck uppträdde anmärkte frih. Gripenstedt, att huru nyttig för landet bränvinsexporten än vore, så borde den dock endast på naturlig väg och ej genom konstlade medel befrämjas. Ilr Forssdeck måtte ej ha förstått detta yttrande, ty han förmenade att frih. Gripenstedt. Sveriges störste frihandlare, nu hade blifvit protektionist?. Ingen brydde sig naturligtvis om att beröfva hr Forssbeck den illusionen. Civilministern upplyste, att emedan en ny lagstiftning rörande bränvinstillverkningen förelåg, så kunde den nya förordningen sannolikt icke utkomma förrän i Augusti eller Seytember månad, hvarföre äfven han förordade att den förhöjda restitutionen icke sku le träda i verkställighet förrän med d. 1 Oktober — och det blet kammarens beslut utan votering. Detta af begge kamrarne fattade beslut var desto mera välbetänkt, enär, om utskottets förslag antagits, så skulle med anlitande af alla upptänkliga medel ett härskri uppstämts om den nya bränvinsförordningens utfärdande så snart som möjligt. Spekulanterna i bränvin ha dock redan på sina inneliggande lager genom den förhöjda bränvinsskatten vunnit 10 öres prisförhöjning pr kanna. Under mindre brådskande förhållanden än nu är fallet, skulle långa och lifliga tal visst icke nteblifvit i anledning af den framlagda statsregieringen. Nu icke. En eller annan skall väl sorgmodigt reflektera öfver hvad ett godt år kostar, med sörtigande af att ert dåligt år kostar vida mera. I dag, Kristihimmelsfärdsdag, blie för riksdagen äfven en arbetsdag. Begge kamrarue ha sammanträde både vid middagstiden och i afton, och arbetena äro så afmätta, att den sista gemensamma voterigen kommer att före tagas sannolikt om Lördag, kort före riksdagens afslutande. — ö p NE 8