hållet förhör att han tillsammans med en kamra från Karlsborg, kronoarbetskarlen Carl Andersso Widgren, begått det ifrågavarande rånet. Under de de sutto häktade på Carlsborg hade Widgren omta lat att han kände till en stensättare Carl Jonsso som bodde i Hospitalsbergen och som brukade h mycket penningar hemma hos sig. Han föreslo derföre att de efter frigifvandet skulle begifva si dit och stjäla. Af de stulna penningarne, hvilk Johansson oräknade lemnade till Widgren, erhöl Johansson 35 rdr och innehade vid häktandet 3 rdr. Resten hade Widgren behållit för sin räkning D. 28 Oktober nämnda år dömdes Johansson a härv. rådhusrätt att för fjerde resan stöld med in brott och rån undergå 10 års straffarbete samt var: medborgerligt förtroende förlustig under sin återstå ende lefnad. Detta på sin tid så intressanta mål var doch härmed icke slut, utan har nytt uppslag i detsamm: nu inträffat. Poliskammaren härstädes hade neml erhållit kunskap om att ofvannämnde Widgren be funne sig å Karlsborgs fästning, hvarför han för un dergående af förhör reqvirerades hit. Inställd i poliskammaren till i går ville Widgren att börja mec mystifiera sin personlighet samt göra troligt at det varit en annan Widgren som Johansson menat Sedan dock såväl poliskonstaplarne som Maria Jons: son igenkänt Widqgren, hvilken dock var mycket förändrad dels genom sjukdom och dels emedan han rakat utaf sig sitt förutvarande väldiga skägg, såsom den hvilken varit delaktig i rånet, erkände han at så vore sanna förhållandet. Johansson hade varit den som på Karlsborg föreslagit taffären och hade han åter i sin tur varit den som fått anvisning på guldgrufvan af äfven derstädes vistande kronoarbetskarlen Johan Hurtig. Efter rånets begående hade de skyndsamt begifvit sig till Skallsjö socken, der de tillgripna kläderna lemnades till en Widgrens svåger, som skulle afyttra dem. En hemmansegare kallad Trökar Calle hade derefter skjutsat dem till Alingsås mot 10 rdr i skjutspenningar, och hade de der genast uppsökt skräddaren Westerberg. För att riktigt draga Alingsåskonstaplarne vid näsan gjorde de allt för att blifva närmare bekanta med dessa, och blef bekantskapen slutligen så förtrolig, att den ene konstapeln lät Widgren klippa sitt hår. Då Widgren fann att man vore dem på spåren, begaf han sig ofördröjligen från Alingsås samt derefter till Norge, hvarest han sedan under en längre tid uppehållit sig. Han påstod sig endast ha fått helt obetydligt af de stulna penningarne. Maria Jonsson upplyste att Widgren då rånet begicks uppfört sig mycket fogligare än Johansson och hade sedan denne hotat henne med en knif tagit henne i hand ki att hvarken hon eller modren skulle skadas till ifvet. Widqgren, som är född i Skallsjö socken 1820, blef år 1854 straffad för tredje resan stöld. Den vidare ransakningen öfverlemnades till rådhusrätten och kommer Widgren i afbidan derpå att förvaras å cellfängelset. Bötfällda beväringsynglingar. Af poliskammaren dömdes i Thorsdags nedannämnde ynglingar, som för året voro beväringspligtige, att hvardera böta för fylleri 5 rdr samt för oljud å öppen plats 10 rdr under mönstringen, nemligen: Cigarrarbetaren Carl August Olsson, boende i huset n:r 88 i stadens 2:dra rete; cigarrarbetaren Johan Alfred Larsson, boende i huset n:r 13 litt. E. E. i 12:te roten; cigarrarbetaren Carl Larsson, boende i huset n:r 105 litt. E. i 12:te roten; målarelärlingen Emil Rudolf Andersson, boende i Landalabergen; trädgårdsdrängen Nils Johan Johansson, från landeriet Götaberg; bruksarbetaren Johan Edvard Gunnarsson, boende i huset n:r 8 i Majornas 1:sta rote; brädgårdsarbetaren Carl Magnus Andersson, boende i huset n:r 107 i Majornas 1:sta rote samt arbetskarlen Carl August Jonsson, boende i enkan Nilssons hus i Majornas 5:te rote. Repslageriarbetaren Wihlelm Högström, boende på Ekedalen, var äfven kallad till poliskammaren att ansvara för enahanda förseelser, men hade uteblifvit hvarför han kommer att hemtas till d. 17 d:s. Öfvervåld å poliskonstapel. Förre artilleristen Frans Rudolf Hybenette, hvilken i år var benäringspligtig och i Onsdags skulle mönstra, hade samma dag på morgonen i rusigt tillstånd samt i sällskap med åtskilliga andra beväringsynglingar och löst folk fört oljud å Sillgatan, hvarför såväl han som de öfriga tillsades af poliskonstapeln n:r 7 Skarin att upphöra med oljudet I stället för att åtlyda denna tillsägelse omringade de konstapeln, hvarjemte Hybenette slutligen började knuffa och slå honom. Skarin blef derföre nödsakad att använda sin batong och signalera efter hjelp. Sedan sådan hunnit anlända blefvo de värsta våldsvorkarno afförda till vaktkontoret. Ehuru denna händelse passerade midt för Tyggårdsvakten sökte ingen enda af de der befintliga artilleristerna att hjelpa konstapeln, utan tycktes i stället hafva ett stort nöje af det grofva uppträdet. Hybenette nekade naturligtvis för angifvelsen, men som bevisning finnes på hans brottslighet remitterades målet till rådhusrätten och blef Hybenette införpassad till cellfängelset. Drunknad. Liket efter riggaren Alexander Gräslund, hvilken d. 8 sistl. Mars drunknade vid Skeppsbron, återfanns i Thorsdags flytande i elfven midt för Barlastkajen. I går hölls polisundersökning rörande detta dödsfall dervid upplystes att då Gräslund skulle klarera en ända vid ångf. Östersöens uthalning från Skeppsbron, hade han oaktadt erhållna varningar gått ner på den svaga isen som brast under honom, hvarefter han bortfördes med strömmen. Rus på rus. Efter upprop inställde sig i går i poliskammaren arbetskarlen Anton Andersson, boende i eget hus n:r 89 i Majornas 5:te rote, att ansvara för det han i Thorsdags å Norra Hamngatan varit så öfverlastad af starka drycker att han i dro