Rättegängsoch Folissaker. Poliskammaren. Gömdt är iche glomdt. De flesta af våra läsare terde ännu hafva i lifligt minne ett djerft rån som natten till d. 17 September 1869 begicks å torpet Petersburg beläget i de s. k. Hospitalsbergen invid staden. Vid detta tillfälle tillgreps af tvenne kort förut från Karlsborgs fästning frigifna strafffångar från stensättaren Carl Jonsson dennes ganska rikhaltiga garderob samt 80 rdr i kontanta penningar m. m. Då stölden egde rum befunno sig i stugan, som ligger på långt afstånd från andra hus, endast Jonssons syster Maria och då 77-åriga moder Annika, hvilken af ålderdomssvaghet flera år varit sänrliggande. Dessa blefvo så förskrämda då tjufvarne trängde in i stugan att de nästan utan motstånd läto dem tillgripa allt hvad de behagade, helst den ene tjufven med en knif botade att taga lifvet af dem ifall de satte sig till motvärn eller icke genast framlemnade allt gom fanns i huset. Jonsson, som hade arbete i staden hela veckan och derför endast brukade vistas i sitt hem om Söndagarne, var hvad man kallar en ganska rangerad karl och gjorde tjufvarne således en rik fångst. Efter det åtskilliga detektivkonstaplar blifvit utskickade på spaning åt närliggande städer efter de djerfva ränarne, lyckades det slutligen två af konstaplarne att i Alingsås fånga den ena af rånarne under högst säregna och komiska omständigheter. Beledsagade af en af den goda stadens båda poliskonstaplar såsom vägvisare begäfvo sig Göteborgskonstaplarne ut på spaning, men länge sökte de forgäfves tills de slutligen passerade förbi ett hus, hvilket för deras falkblick såg högst misstänkt ut. Sedan de af en på gården till sagda hus stående liten flicka fått veta att en skräddare vid namn C. G. Wes erberg, hvilken äfven här i Göteborg gjort sig känd såsom en tvetydig personlighet, bodde i buset samt att han f. n. hade besök at två främlingar, tillsade de sin ciceron Alingsåskonstapeln, att gå upp och efterse om främlingarne möjligen kunde hafva någon likhet med det signalement han förut erhållit på de båda rånarne. Uppkommen i rummet fann han Westerberg, de båda främlingarne och sin embetsbroder, Alingsåskonstapeln n:r 2, sittande tillsammans i ett förtroligt sällskap samt den ena af främlingarne sysselsatt med att klippa håret på kamraten, konstapeln n:r 2. Han blef således fullt öfvertygad om att de båda främlingarne voro de hederligaste menniskor i verlden samt omöjligen kunde vara några frigifna fästningsfångar och berättade derföre, i denna sin tro, helt öppenhjertigt att tvenne poliskonstaplar från Göteborg, som stodo utanför och väntade, uppkommit till Alingsås för att taga reda på ett par rånare. Helt oförmärkt smög sig den ene främlingen då ut ur rummet samt lyckades under den rådande skymningen oförmärkt passera förbi de på gården stående spanarne. Kort derefter kom emellertid den andre främlingen med förtviflans hastighet utrusande från huset, och som detta föreföll konstaplarne mycket misstänkt, anhöllo de honom. Den häktade, som befanns vara för tredje resan stöld straffade kronoarbetskarlen Sven Aron Johansson, blef derpå återröd hit till staden samt erkände vid med honom