— ———m n : Från Riksdagen. Första kammaren fortsatte i Thorsdags beandlingen af Fattihrärdsfrägan, men hann, oakadt sammanträdet fortfor till midnatten, ej afsluta lensamma. Paragraferna 35-46. godkändes, med ett var undantag, i enlighet med utskottets förslag. I samma kammare väckte frih. af Ugglas moion derom, att restitutionsatgiften vid utförsel af yränvin måtte höjas från 70 till 80 öre pr kanna. I Andra kammaren sysselsatte man sig i förmiddagens sammanträde med åtskilliga af bevillningsutskottet afgifna förslag till förändringar i förördu. ang. vilkoren för tillverkning af bränvin. Nåson diskussion uppstod i fråga om redaktionen af 5 16, innehållande bl. a. stadganden dels om skyldighet försinnehafvare af på nederlag vid bränneri liggande obeskattadt bränvin att låta assurera detsamma mot eldfara, dels ock derom, att å nederlag befintligt bränvin utgör underpant för kronans fordran. Hr Carlen ville hafva denna sista omständighet starkare betonad, liksom ock bestämmelserna om kronans panträtt i bränneriredskapen uteslutna och yrkade en redaktionsförändring i sådant syfte. Hr C:s redaktionsförslag antogs, hvaremot hvad utskottet i öfrigt hemstälit oförändradt af kammaren godkändes. Bevillningsutskottets hemställan om afslag å hrr Larssons och Petterssons motioner om förhöjd bevillning å enskilda banker föranledde någon diskussion samt blef efter votering med 90 röster mot 74 återremitterad. I afseende å det s. k. tuilbetänkandet yppade sig icke någon betydande meningsskiljaktighet utom hvad beträffar några få punkter. Med afslag å utskottets i 1:a punkten gjöorda hemställan beträffande tull å bränvin och sprit, biföll kammaren frih. af Ugglas reservation om förhöjning at. 0 öre i tullsatsen å denna vara, som af utskottet blifvit ålagd on förhöjd tall af endast 5 öre Den af utskottet tillstyrkta fria införseln af skeppsinventarier och åtskilliga skeppsförnödenheter af smidt jern, såsom ankare, kettingar, kettingsstoppare m. m. godkändes med 88 röster mot 58. Urr Sääf, Forssbäck och Granlund ville bibehållande af nuvarande tullsats å dessa varor under åberopande af nödvändigheten af skydd för svenska industrien, hvaremot utskottets hemställan förordades af hrr Almqvist, Wijk, Gumolius och Palander. — Den vidlyftigaste diskussionen egde rum beträffande tullen å tobak, hvari af utskottet en förhöjning föreslagits af 2 öre, och af hr Almqvist af 3 öre för 66. För den större förhöjningen talade, förutom reservanten, hrr Wijk och frih. Gripenstedt, hvilka visade att densamma öfverensstämde med frihandelns grundsats, att tullen borde betraktas såsom en inkomstkälla för staten, ej såsom ett skyddsmedel för näringarne. Tobak kunde för öfrigt anses såsom ett af de lämpligaste beskattningsföremål så tillvida som genom en förhöjning i tullen derå någon skada eller olägenhet icke tillskyndades de mindre bemedlade klasserna. Hrr Nils Larsson i Tullus, Heggström, Rylander m. fl. förordade utskottets förslag, anförande hufvudsakligen till skäl, att genom ytterligare förhöjning blefve tobakstullen i Sverige och Norge så olika, att alltför stor frestelse kunde uppstå till att från Norge införa tobak ej blott genom oloflig smugglig utan ock genom ett flitigt begagnande af den i mellanrikslagen medgifna rätt att vid passerande af gränsen få hafva med sig en viss qvantitet tobak. Å andra sidan invändes häremot, att skilnaden i tullen skulle blifva alltför ringa — endast 51100 öre pr få. — att kunna locka till något sådant. Hr Gumaelius yrkade, att tullen å stjelk måtte bestämmas till nuvarande belopp eller 26 öre, men å blad till 29 öre. Resultatet af öfverläggningen blef, att den större förhöjningen beslutades med 80 röster mot 72, som afgåtvos för utskottets hemställan. I öfrigt bifölls hvad utskottet föreslagit. En ganska liflig öfverläggning förekom beträffande hr A. Raabs i Första och hr Forsbecks i Andra kammaren väckta motioner om införande af accis å tobak. Utskottet, som afstyrkt dessa båda motioner, vann för sin mening understöd af hrr Sjöberg, Hierta, Haggström m. fl., hvilka påpekade de nära nog oöfverstigliga svårigheter, som mötte i praktiken för införandet af en tobaksaccis, något hvarom man numera, efter de många fåfänga försök, som i detta hänseende vid flera riksdagar blifvit gjorda, borde vara öfvertygad. Under sådana förhållanden vore det onödigt att besvära K. M:t med en skrifvelse i ämnet. — Af en annan åsigt voro emellertid det oaktadt hrr Key, Almqvist, Forsbeck, J. Rundbäck och grefve Sparre, hvilka bemötte påståendet om den praktiska omöjligheten med en hänvisning till åtskilliga andra länder, der verkligen tobaksaccis finnes införd. Dessa talare förenade sig på grund häraf om en af br Arrhenius i utskottet afgifven reservation med förslag om em anhållan hos K. M:t att låta utarbeta och till Riksdagens pröfning framlägga förslag till införande af accis å tobak. Her Hedin, Ehrenborg, Edström och Liss Olof Larsson, som ansågo, att i alla händelser en grundlig utredning af frågan borde företagas, anslöto sig till ett af förstnämnde ledamot afgifvet förslag, afseende en anhållan hos K. M:t att låta utreda, huruvida accis å tobak lämpligen må införas och för riksdagen framlägga de förslag, som af en sådan utredning kunna föranledas. Hr statsrådet Wern framställde åtskilliga betänkligheter mot accisen och ansåg att för vära förhållanden vore tullen det enda lämpliga beskattningssättet i afseende å tobak. Resultatet af öfverläggningen blef, att utskottets förslag antogs med 90 röster mot 66, som afgäfvos för hr Hedins skrifvelseförslag. Utan öfverläggning afslog kammaren, i enlighet med utskottets hemställan: hr v. Möllers förslag om särskild afgift till staten för fast egendom i död mans hand; P. Nilssonsj motion om upphörande af nederlagsratt för viner m. m., samt motionen om sjömäns befrielse från hyresafgift till sjömanshus. Kammarens tredje tillfälliga utskott hade i afseende å k. förordningen d. 7 Dec. 1866 angående vilkoren för försäljning till förtäring på stäilet af vin, öl, kaffe m. m., tillstyrkt bifall till Första kammarens beslut angående en anhållan till K. M:t om revision af denna förordning, i syftning att bestämmelserna till förekommande af missbruk vid försäljning af ifrågavarande beskaffenhet må erhålla större