taflorna såldes i början och af de återstående är det förnämligast några genrestycken af Guise och qvinnohufsuden af Kirchweiler, som förtjena uppmärksamhet. På flertalet af de andra kan med allt fog tillämpas följande omdöme i danska Dagbladet då vutställningen i Oktober sistl. år hade sin Anhaltsstation i Köpenhamn: Det är en högst nöjsam och rikhaltig samling, omfattande alla målarekonstens grenar: landskap, genre, historia, sjöstycken, stilleben, hufvuden, bibsiska bilder o. s. v. glödande af kraftiga och bjerta färger, väl beräknade på vulgär smak och infattade i strålande förgyllda ramar, hvilkas prakt måste bedåra svaga själar och som i de flesta fall äro mera värda än det målade lärft, som de innesluta, hvilket ännu mer framhäfver den skenbara prisbilligheten i noteringarne. Ett särskildt påpekande förtjena måhända de qvinliga hufvudena och bröstbilderna, hvilka anbekallas åt alla stamgäster på cass-chantanterna. och de högst ogenerade kopiorna efter Titian och Rafaöl, hvilka ha den obestridliga fördelen, att de ej diskontera den allra minsta del af den njutning, som originalerna skänka. Vid en begrafning under veckan stodo tvenne personer och beundrade den ovanligt vackra likvagnen. Kan det månne vara N. N. församlingens egen? sporde den ene. — Sannerligen jag det vet, svarade den andre, ymen är det så, undrar jag hvarför församlingen lagt sig till en ny, jag har aldrig hört någon klaga på den gamla. — Vet ni hvaraf det kommer sig... — Nej. — Jo, de som åka der äro så liknöjda. a