En qvinnoklubb i Paris. En korrespondent till Times skrifver från Paris d. 4 d:s bl. a. följande: Klubbar bildas här öfverallt — klubbar för af. handlande af politiska affärer — klubbar för utspridande af samhällsomstörtande och irreligiösa ideer, klubbar för män och klubbar för qvinnor. I åtskilliga röda tidningar ha under senaste tiden förekommit notiser om att mötesplatser inom kort skulle komma till stånd, hvarest Åmedborgarinnor kunde samlas och gifva luft åt sin entusiasm. Två eller tre förberedande sammankomster ha hållits inom slutna dörrar i Passys Mairie, vid hvilka jag förmodar att man läst öfver de tal som sedan vid de mera offentliga sammankomsterna skulle hållas. Under den sista veckan hår planen blifvit verklighet; vissa damer ha gjort rundresor i åtskilliga arrondissementer för att lägga sina trosartiklar i dagen och inbjuda alla qvinnor att förena sig i och för gemensamma angelägenheter. Jag var mycket oviss huruvida en medlem af det starkare könet skulle tillåtas inträda på de helgade rum, der de sköna skulle diskutera angelägenheter, men som jag ansåg det löna mödan att försöka, steg jag igår afton med en vän upp i ett åkdon för att begifva mig till ett dylikt sammanträde. Vi åtföljdes af en tidningsförsäljerska, som förestår en af kioskerna på boulevarderna och hvilken skulle insmuggla oss i rummet under sitt beskydd samt i händelse af fara försvara oss för rasande Åcitoyennes. Sammankomsten skulle hållas vid Boulevard dItalie, i den lägsta stadsdelen af Paris, på litet afstånd från Montrouge. Sedan vi åkt trefjerdedels timma uppnådde vi ett slags uthus, öfver hvilket en röd flagga svajade. Genom de omsorgsfullt tillslutna fönsterluckorna trängde ett sorl af röster. Vi inträdde i byggnaden utan att knacka på och befunno oss i ett smutsigt rum uppfylldt af elaka ångor och befolkadt af åvinnor och barn af alla åldrar. De flesta af dem syntes tillhöra den lägsta samhällsklassen och voro klädda i smutsiga, löst hängande tröjor samt buro hvita krusade mössor på hufvudet. I ändan af rummet stod ett bord betäckt med papper och böcker, och bakom detta bord satt en hel rad af qvinnor med röda skärp öfver axlarne och röda bälten omkring lifvet. I början fäste ingen särdeles uppmärksamhet vid oss, emedan de voro alltför mycket upptagna af att åhöra en vacker ung qvinna med böljande svart hår och flammande blickar, hvilken ordade om qvinnans rättigheter, under det hennes åhörarinnor lade sina känslor i dagen än med högljudda suckar, iän med bifallsnickningar, än genom att helt enkelt med förtjust min taga sig en pris snus. Män äro läches, utropade hon; de kalla sig för skapelsens herrar, men äro ingenting annat än tölpar. De beklaga sig öfver att de blifvit skapade till att strida och beskärma sig alltid öfver sina olyckor — må de gå och förena sig med pultronerna i Versailles, och vi skola försvara vår stad sjelfva. Vi ha petroleum, och vi ha yxor och starka hjertan samt äro i stånd att uthärda satiger lika väl som de. Vi skola besätta barrikaderna och visa dem att vi ej längre vilja låta oss förtrampas af dem. Den af dem som vill strida må göra det vid vår sida. Qvinnor af Paris, till fronten! Hon satte sig ner flämtande och något förlägen, alldenstund hon märkt att man ej så litet gjort narr af henne för hennes dåliga franska och sällsamma liknelser. Hon såg mycket bra ut och skulle ha passat till typ för en at den första revolutionens hjeltinnor; men det var något i hennes ögon som då jag såg på henne föranledde mig att tänka att jag ej skulle vilja vara hennes man. Den som dernäst uppträdde och talade såg temligen respektabel ut, klädd i en anständig svart klädning och mössa, men hennes tal var lika otydligt och osammanhängande som hennes företräderskas. Vi aro blott qvinnor, började hon, men ej skapade af sämre ämne än våra farmödrar och mormödrar af 1793. Må deras skuggor ej behöfva rodna för oss, utan må vi träda upp och handla, såsom de skulle ha gjort om de lefvat nu. Vi ha skyldigheter att uppfylla, om det blir nödvändigt skola vi kämpa med de tappraste och försvara barrikaderna, men jag kan ej tro att en så stor uppoffring skall begäras af oss. Vi skola infinna oss på slagfältet och hjelpa