päbegynta operationerna, hvilka voro frukten af de allvarligaste öfverväganden. Det skulle vara för djerft af honom, om han angäfve en bestämd tidpunkt, då resultatet af dessa operationer skulle föreligga. Sorgligt är, att de medel, regeringen måst tillgripa, äro af den beskaffenhet, att hjertat deraf. sönderslites. Ingen dag går förbi, utan att nägon kommer till honom och säger: Var fridsam, var försonlig! Om det blott berodde af honom, om det gällde något, som endast angick honom personligen, hvilka uppoffringar skulle icke då ministrarne göra! Det fanns ingen baktanke emot de bestående institutionerna. Det var alls icke fråga om någon sammansvärjning mot den nuvarande regeviugsformen. Ministeren hade ingen annan uppgift än att reorganisera. Det finnes ingen annan sammansvärjning, än den som insurgenterna utkläckt och hvars blodiga frukter bragt sorg och förtviflan öfver Frankrike. Om de nedlägga vapnen, skall regeringen visa mildhet, utom m.t förbrytarne, hvilkas antal lyckligtvis icke är stort. Det är ett bakdanteri mot armån att säga, att det finnes många soldater i insurgenternas leder; endast det är sannt, att många insurgenter iklådt sig armens uniformer, hvilka de funnit i magasinerna. Thiers slöt med att försäkra församlingen, det han var djupt nedslagen ötver att skola utfärda de befallningar, som voro nödvändiga för upprorets undertryckande; men eftersom det var hans pligt att göra det, så skulle han äfven göra det, huru mycket det än smärtade honom, och han motsåg med förtröstan utgången. Berättelser från Paris säga, att de oupphörliga angreppen trötta nationalgardisterna och att deras effektiva styrka dagligen mingkas. Det säges att Kommunens aktiva armå endast räknar 25,000. Temps föreslår i sin pariserupplaga ett vapenstillestånd af 25 dagar och val at en ny Kommun efter en at nationalförsamlingen voterad vallag, för att denna må kunna förhandla med regeringen i Versailles på basis af republikens upprätthållande, en fri kommunalfattning och en oinskränkt amnesti. i