froid och specielt hans ålder ingifva intresse. Ditt namn? fråga vi. Pruvot. IIur gammal är du? sSjutton. Kl. två. — Tio sjömän till häst galoppera i riktning mot Are de Triomphe. Dessa sjömän uppväcka nyfikenhet. De bära långa kavallerisvärd och ha i uppdrag att öfverbringa depescher. Jag hoppas blott att jag ej skall råka ut för några af dessa sjömän till häst som navigera på våra farvägar. Ett tillkännagifvande har nyss blifvit anslaget att inga personer, ej ens ordonnansofficerare med depescher, få galoppera genom gatorna till fara för menigheten, och både nationalgardister och civila uppmanas att hejda hvarje ryttare som vågar öfverskrida traf. Emellertid rider Dombrowski, polacken, genom Paris med en kavalkad som ser ungefär lika underlig ut som en kavalkad på en circus i en landsortsstad. En af hans stab har företagit sig att bära en engelsk, en annan en italiensk flagga. Stor förbittring råder öfver de visitationer som anställas af kommunen i privata hus och öfver att privat korrespondens i vissa fall tagits i beslag. I afseende på markis de Galiflets bref har jag erfarit att allvarliga föreställningar gjorts kommunen och att denna höga myndighet tvekar att publicera dem. Vi tro oss kunna vänta märkvärdiga upplysningar af den privata korrespondens som säges ha förts mellan hr Ernest Picard och hans penningmäklare, och det är tydligen ådagalagt att general Trochu och några af hans kolleger mottagit en summa af 200,000,000 francs, utskritna af preussarne på Paris. Kommunen hade hoppats kunra lägga beslag på ett antal värderika dokumenter i hr Thiers hus — dokumenter rörande Ollivier-kabinettets historia — men häri missräknade den sig. Men man fann en bomb och en stor mängd enskilda papper, med hvilka publiken sannolikt snart skall undfägnas. Det beklagligaste i hela denna affär är den brist på omdöme och den likgiltighet befolkningen visat gentemot dessa godtyckliga handlingar, hvilka borde kännas säsom en förolämpning för hvarje medborgare. En korrespondent till Tines skrifver från Paris d. 18 d:s bl. a. följande: En känsla af modlöshet och slapphet är märkbar bland nationalgardisterna; de börja undra öfver hvad resultatet skall bli sedan de lyckats komma i besittning af gatorna och bryggan i Neuilly. Kommunens bedragerier äro ej utan sin verkan på de mera känsliga och allvarliga blandade röda, under det en annan svårighet börjar göra sig kännbar — solden åt trupperna. Under det jag i går stod på gården utanför Dombrowskis högqvarter hörde jag ett starkt knot; åtskilliga artillerister förklarade att de skulle örvergifva sina poster, såvida ej deras aflöningar blefvo till fullo utbetalda före qvällen, under det en cantiniere högljudt yttrade sin harm öfver hvad hon kallade de oförrätter som vederforos hennes bataljon. Ilennes soldater, sade hon, voro nästan utan skoplagg och hade på sex dagar ej erhållit någon sold alls. ÅJag kan ej förse dem alla med drycker utan betalning, kan ni väl förstå — les affaires sont les affaires — och de känna sig i behof af litet stimulantia innan de gå i striden. Jag instämde fullkomligt med henne deri att de visserligen gjorde det, erinrande mig ha sett de flesta af dem halfrusiga innan de marschera i elden. Kommunen finner det synbarligen ej vara någon lätt sak att anskaffa penningar. En viss grad af affarsverksamhet fortfar ännu med den yttre verlden, just tillräcklig för att åstadkomma en ebb i penningeförrådet utan motsvarande flod. Men på ett eller annat sätt måste regeringen anskatta penningar, och den har ej rykte om sig att vara ytterligt samvetsgrann vid valet af medlen härför. Härifrån härleder sig en känsla af osäkerhet bland bankirer och andra som äro i besittning af kontanter jemte en allmän åstundan att utbyta guld och bankonoter mot vexlar och säkra papper. Iranska banken har vexlar på ett välkändt handelshus för sjutiotusen francs. En delegare i firman infann sig igår med denna summa i guld, men banken vägrade att mottaga den under förebärande att dylika affärer äro tillsvidare uppskjutna. Börsen kan knappt sägas göra någonting alls; då och då kan man få se en mäklare med dyster uppsyn i skuggan af dess spelare — en gengångare från fordna lyckliga dagar. Då preussarne drogo bort från staden, vaknade de slumrande affårerne plötsligt upp till nytt lif och den instängda strömmen af parisiska manufakturister frambröt med förnyad styrka för att möta de ofantliga efterfrågningar som väntades. In nipperhandelsfirma erhöll ordres från Newyork på modeartiklar till ett värde af 3000 att levereras inom en månad, och från Japan ankommo utskickade med kommissioner som gällde fabulösa värden. Det är en sällsam och snabb svängning af lyckans bjul, hvarigenom en preussisk ockupation, för hvars skull det för knappt två månader sedan ansågs nödvändigt att hölja statyerna på Place de la Concorde i svart, nu af de flesta bland de respektabla klasserna anses såsom enda lösningen af svårigheterna och enda värnet mot ruirij Bien Publicordar om att Paris bör vakna upp från den mara, under hvilken det lider. Ni befolkningens Cesar, som regerar i Hotel de Ville, vet ni att ruin smyger fram bland våra boningar? Vet ni att nio tiondedelar af Paris butiker äro ur stånd att öppna sina dörrar? Vet ni att för hvarje dag som går, gå millioner oersättligt förlorade ? Vet ni att torgen äro tomma och slagtarbodarne öfvergifna? Vet ni att folkbopar förgäfves omringa de enda butiker som kunna göra afiärer — de butiker i hvilka lifsmedel kunna köpas? Vet ni att hungersnöd hotar oss — att Paris snart skall sakna födoämnen? Vet ni detta, kommunens Ciesar? Och om ni vet det, hvilka åtgärder vidtager ni för afhjelpande af vår nöd?