norrmannen J. Wibe. AR n Från Utlandet. Kommunen i Paris börjar nu handla med en sådan vildhet, att den svårligen kan ha lång tid qvar att lefva. Vi yttrade för någon vecka sedan, att då dess välde nalkades sitt slut, skulle först terrorismen u breda sitt hiskligaste välde i den olyckliga hufvudstaden, emedan hvar och en skulle roffa till sig hvad han kunde, för att göra sig betäckt, och emedan de dittills maktegande icke längre skulle kunna vidmakthålla ordning och disciplin bland massorna, utan att dessa skulle i vildt plundringsbegär kasta sig öfver dem, som något hade. Denna förfärande episod i den så konsliktrika tragedien synes nu vara inne. Alla kyrkor ha blifvit stängda; all egendom, som tillhör främmande personer, skall konfiskeras; kejsarinnan Eugenies effekter skola tagas i beslag, fastän de stå under österrikiska beskickningens skydd; prester och tidningsredaktörer fänglas i massa o. 8. v. Det har kommit så långt, att det anses för ett brott att sysselsätta några af de lediga arbetarne, och det är ej svårt att förklara sig detta, ty så snart arbetarne återvända till ett regelbundet, verksamt lif, skola de snart komma till eftertanke: Kommunens herravälde beror deraf, att den stora massan förslösar sin tid på fylleri och sysslolöshet. Le Bien public skrifver: Man har nu börjat med att äfven arrestera medborgare, hvilka ej beklädt någon offentlig post och aldrig deltagit i det offentliga lifvet, utan blott egnat sig åt sin enskilda verksamhet. Dessa häktningar äro dock helt säkert af lika stor betydelse som de, man gjort förut. Natten mellan Tisdagen och Onsdagen samt hela Onsdags förmiddag hade man i det 13:de arrondissementet brådt med att häkta de största fabrikanterna och industriidkarne, hvilka fördes bort under en eskort af nationalgardister. Man beskyllar dessa fa brikanter för att de locka arbetarne till att försumma tjenstgöringen vid nationalgardet genom att gifva dem sysselsättning. Det sätt, hvarpå häktningarne ske, är mycket enkelt En högre officer, som beledsagas af ett antal nationalgardister, låter kringränna etablisse mentet och besätta alla utgångar, medan han går in för att gripa fabrikanten. Är denne icke tillstädes, så tager man utan vidare den förman eller verkmästare, som infinner sig för att svara å hans vägnar. Innan Åförbry taren föres bort, tvinga borgarne alla arbetarne till att upphöra med sitt arbete, ocl de aflägsna sig med sina fångar, först sedar de sett alla arbetarne gå sin väg, hvarpå de stänga dörrarne till verkstäderna. I Paris förnämsta fängelse, Conciergeriet, är nu snari en helt presterlig konklav samlad; ej mindr. än 80 prester skola sitta der så om Kommunens fångar. Prestseminariernas elever huniformerats och fördelats bland de nybildad: marschbataljoner. I alla egendomsoch pen ningangelägenheter har Kommunen framkalla den största förvirring genom de hänsynslösast ingrepp i de enskildas rättigheter och kullkastandet af alla lagbestämmelser. Men vi vilj låta en pariserkorresp. til Timestala. Han skrilver: De sinansiela hjelpkällorna befinna sig i en sädan ebb, att Kommunens delegerade icke rygga tillbaka från någon åtgärd för att skaffa sig mera. De ha plundrat kyrkorna. Skörden var mager; kyrkorna äro fattiga, sedan de första gången plundrades år 1793. De ha burit händer på de ministeriela palatsernas silfver; Tuileriernas silfver hade reda smälts ner. Men allt detta ger blott en ringa afkastning. Då enskilda och äfven obebodda hus plundras, hvad skall man finna der? Alla dyrbarheter och penningebehållningar ha för länge sedan försvunnit. Under förevänning af att söka etter vapen, ha de genomsnokat hrr Pereires och Thibaults hur samt några kloster; de ha druckit ut deras viner, men inkomsten i penningar är så ringa, att den icke är värd det förhatliga i åtgärden, att den blir bortförd. Vakter äro uppställda i hrr Thiers och JuleFavres hus, men under föregifvande att de skola ställas under Kommunens betryggande sigill. I går (d. 15:de) bemäktigade sig en delegerad från krigsdepartementet de at Sociste Internationale de Secours aux Blesses innehafda lokaler, för att ställa dem under ministeriets myndighet. Eftersom det är ett fritt sällskap, är det blott alltför naturligt, att det skulle beröfvas sin frihet. Expeditionen hade emellertid en tvifvelaktig framgång. Först och främst funnos endast 64 fres i kassan; derefter gjordes en reqvisition af läkarne, men dessa vägrade att lyda någon annan än sin erkände chef, d:r Chenu. Krigsdepartementets delegerade maste låta sig åtnöjas med att taga förråderna. Det skall troligen gå på samma sätt med de andra fria ambulanserna. Priheten har blifvit ett tomt ord blott, sedan det inristades på alla monumenterna. Man har mer än en gång sett i Frankrike, att vid en revolution män, som dittills varit obskura, kommit till makien. Några ha varit intelligenta, andra endast drägliga sådana, andra återigen tillochmed alldeles odugliga. Jag tror likväl icke, att bland dem funnits några, som till den grad saknat bildning, talang och sundt förstånd, som de hvilka d. 18 Mars grepo maktens tyglar i Paris. Under namnet Centraikomite eller Kommun, hvilket tjenar till mask för den dolda makt som styr Paris, finnes samma anspråk på att veta allt, att genom instinkt beherrska alla, men der råder äfvenledes samma brådska i att disorganisera allt, bringa förvirring i allt, att uttorka alla inkomstkällor, att upphäfva alla lagar, att förstöra alla frukter af gjorda besparingar, att resa hinder i vägen för deras förnyande, kortligen, att skapa en ödemark rundt omkrine den