Från Utlandet. Kommunen i Paris erkänner nu sitt vid Asnigres lidna nederlag d. 17:de och tillskrifver det den omständigheten, att den saknade kavalleri och derför var ur stånd att rekognoscera terrängen. Versaillertrupperna hade oförmärkt uppkastat batterier vid Colombes och Gennevilliers, och då dessa batterier plötsligen demaskerades, sågo insurgenterna sig tvungna till att i hast utrymma Asniöres och gå öfver till högra Seinestranden, der de fortsatte ätertåget. Dombrowski gjorde ett förtvifladt, men misslyckadt försök att sördrifva regeringens trupper ur de ställningar, som de intagit, och nationalgardet utrymde derpå hela det område, om hvilket kampen vändt sig under flera dagar. Striden förnyades äfven vid Neuilly, hvilket insurgenterna ej kunnat hålla, hvarför äfven denna stad, som är ett slags utanverk till Maillotporten. jemväl utrymts. Då insurgenterna lemnade Asnieres och på en söder derom belägen pontonbro gingo öfver Seinen, brast densamma, hvarvid en mängd af dem omkommo i floden. Dock synas Versaillertrupperna icke hafva kunnat eller kanske ännu icke velat fullfölja sin seger, utan gjort halt, i det de nöja sig med att hålla den venstra Seinestranden och Neuilly besatta, hvarifrån de genom Mont Valerieng, Courbevoieis, Becons och Asnigres batterier bestryka terrängen mellan Boulognerskogen och Chlichy och sålunda sörsvära hvarje offensiv rörelse på denna kant af insurgenterna. Det är derför att väl mycket lita på allmänhetens lättrogenhet, då insurgenterna berätta, att de återtagit sina stallningar och hålla på att kringgå Veraillertrupperna: detta är helt enkelt, så vidt vi kunna se, en fullständig omöjlighet, ehuru dock ännu mycket blod kan spillas om den vigtiga platsen Neuilly, hvilken det är af vigt för insurgenterna att söka återfå. Plötsligt erfara vi, att Versaillertrupperna älven på en annan, nu kanske ej starkt bevakad punkt äro i färd med att tillgripa offengiven. Det berättades för några dagar sedan, att Mac Mahor förflyttat sitt bögqvarter från Ville Etang, på vestsidan om Paris, till Fontenai aux Roses, nära fästet Montrouge och således på sydsidan om Paris. Han har der erhållit betydande truppmassor, hvilka anländt till Versailles dels trån den tyska krigstångenskapen och dels från Cherbourg. Nu rap, porterar hans generalstab, att denna del af hans arm satt sig i morsch och att förtrupperna anländt dels till Thiais, hvarifrån den skall begifva sig till Choisy sur Seine, för att derefter antingen svänga upp mot norr längs Semen mot fästet Ivry eller gå öfver floden och närma sig Paris vid Charenton; dels till Villejuif, hvarest och vid Croix Blanche betydande truppmassor hopas. Dersa trupprörelser bekräfta att Thiers vill göra allvar af sin uttalade tanke, att insurgenterna skola från alla håll på en gång angripas, så att slaget skall bli öfverväldigande och motståndet såfängt. Ännu ropar visserligen Kommunen genom sina officiela organer, att någon förlikning mellan Paris och Versailles är icke möjlig, utan måste antingen idten om den oinskränkta kommunala. sjolfständigheten segra eller ock Paris gå under. Men man må kunna hoppas, att denna storartade fras icke skall finna en olycksalig tillämpning i verkligheten. En militärskriftställare från Paris till Times anser det neml. sannolikt, att Versaillertrupperna skola inom kort komma in i Paris, och kunna de blott hålla sig fast der i ett qvarter, så skall saken snart vara afgjord. Ordningspartiet, säger han, som nu terroriseras at de beväpnade kommunisterna, skulle samla sig kring en armå, som en gång inkommit i Paris; och jag uttrycker endast den allmänna meningen härstädes, då jag säger, att om Versaillertrupperna komme i ego af det pariserqvarter, som nyligen innehades af preussarne, så skulle de snart göra slut på hela affären. Enstaka gatustrider skulle kunna fortsättas, men massan af nationalgardisterna skulle söka att rädda sina egna skinn och skingra sig. IIalfva antalet af nationalgardisterna i Paris önskar icke kampens fortsättande. Och om Versaillerarmåen gjorde sitt anfall vid nattetid, så skulle den endast finna få emot sig; ty dessa nationalgardister gå om aftnarne hem för att sotva, och eftersom de ej ha en soldats disciplin eller vanor, så skulle det dröja länge, innan de blefve samladen. En annan korresp. från Paris skrifve härom till samma blad: Af alla detta ohyggliga krigs offer äro kanske de olyckliga konskriberade här mest att beklaga Jag mötte för ett par dagar sedan en at dem, en Alarvant Ach van kor ons man at god unmnfostran och