remål ligga öfver vägen och då jag försigtigt när made mig det blef jag varse att det var en mar som låg utsträckt med bössan vid sidan. Jag lutade mig ner, troende att det var någon stackars kar som fallit offer för en förlupen kula, och stor var min förvåning då han plötsligt reste si np, utropande: Oui va lå?? En skiltvakt va: . om somnat på sin post, och jag började tro vi skulle finna vår belägenhet obehaglig. Han visste att vi voro på väg till fästet och visste likaledes att hans lif vore i våra händer, såvida han ej kunde taga våra i stället. Lyckligtvis voro vi fem mot en, och så passerade vi lugnt vidare låtsande okunnighet om det fel hvartill han gjort sig saker. Jag kunde ej underlåta att tänka på dessa mäns öde om de varit i strid med de argus-ögda preussarne i stället för med de hoprafsade kohorterna från Versailles. Posterade som de voro på långa distanser från hvarandra, sömniga eller sofvande eller halft rusiga, skulle det ha varit förenadt med föga svårighet att öfverraska dem den efter den andre. Jag föreställer mig att de af naturen bäst begåfvade män skulle ha varit lika däliga med en uppfostran sådan som deras. Vid sex eller sju års ålder ställda i Montmartres faktorier eller Grenelles glasverk, uppväxa de i en ohelsosam atmosfer midtibland synd och laster. Så snart de blifvit tillräckligt oberoende för att välja en födkrok efter deras egen smak, öfvergifva de det hårda arbetet som endast gifver dem ett knappt lifsuppehälle och blifva leksaksförsäljare på boulevarderna eller springpojkar åt lösaktiga qvinnor. Ej få af dem finna ett hem i fängelserna innan de uppnått 17 års ålder, ett hem hvarest de få lära att läsa och skrifva, en kunskap som de så fort de återvunnit sin frihet använda till dåliga ändamål — till utspridande bland deras förra bekantskaper af dagens falska och uppreriska litteratur. Om ni talar med en nationalgardist från Belleville eller La Villette, skall ni finna en stor intelligens af lägre ordning, men en total saknad af omdöme, oförmåga att uppväga det ena mot det andra. Hvad ligger under sådana omständigheter för underligt i att han blir ett lätt byte för den förste tidningsskrifvarcharlatan som smickrar hans fåfänga och försäkrar honom att han blifvit förorättad. Ytterligare fem minuters vandring förde oss i sigte af fästet, hvars ena sida vi funno vara upplyst af lägereldar i vallgrafven, hvilka lyste åt det håll der vi befunno oss, men af de höga murarne voro dolda för fienden. Efter att ånyo ha genomgått ceremonien med Qui vive? Åc., fingo vi stanna på vindbryggan och tillsades att vänta på kommendanten. På ömse sidor om vindbryggan var fästningsgrafven full af män, som spelade kort eller dominos eller tillagade soppa i fältkittlar, under det qvinnor i militärisk utstyrsel gingo från den ena gruppen till den andra, utdelande konjak o. s. v. Dessa män väntade på morgondagen anfall och smickrade sig med den föreställningens att de öfverdrefvo fiendens antal, ehuru jag ej kunde inse huru de skulle veta något derom. Kommendanten kom och sade oss att endast tre fallit inom hans område, men eftersom vi voro der skulle han ställa till vår disposition en truppafdelning, försedd mod lyktor, för att leta efter sårade på den öppna platsen omkring fästet. Jag medger att jag kände mig illa till mods vid tanken på att gå jag vet ej hvart och söka efter män med hvilka jag aldrig stått i någon beröring, blottställande mig bredvid en tänd lykta för itt bli en skottafla antingen för någon medlem af ;rt eget halfrusiga garde eller för någon gendarm if motsatta partiet. Likväl vandrade vi omkring ingefär en halftimme, då och då träffande på liken fter de som fallit i striden samt läggande på )rancards dem bland kropparne som visade något ecken till lif. Under det vi voro sysselsatta härned förnummo vi hvinandet af kulor, hvilka nedöllo tätt bredvid oss, och beslöto försigtigtvis att etirera, alldenstund ingen af oss hade ringaste smak ör att bli skjuten inom fästningsområdet under den trid som väntades på morgenen. Vi bjödo derföre commendanten artigt godnatt och reste hem igen amma väg vi kommit, under det att ett blekt ljus redde sig öfver tingen,j förkunnande att daggryninen var nära.