Som Nilssons garnbutik, der en mängd färggods och färgstofter, jemte dennes räkenskapsböcker m. m. förvarades, skildes från nämnde kök endast af en tunn brädvägg, försedd med garnhyllor, observerades elden der straxt efter det den slagit ut genom köksdörren och köksfönstret, och hade antagligen samtidigt äfven banat sig väg upptill vinden, hvarigenom den omständigheten förklaras, att elden inom få minuter utbredde sig till större delen af huset. För raskhet och djerfhet under eldsvådan utmärkte sig isynnerhet befälhafvaren å norska bark skeppet -Chieftain, S. Jacobsen, och dennes besättning, hvilka genom anbringande af brandsegel, m. m. hutvudsakligen bidrogo att hämma eldens utbredning mot sydost; likaledes biträdde bevakningskommenderingen å straffängelset med kratt och framgång. Bland strältörarne vid stadens brandkår visade sig blaud andra målaren Em. Hansson, synnerligt ihärdig och kallblodig, der faran var öfverhängande. . . Släckningen i sin helhet utvisar ett särdeles vackert arbete; och vid betraktande af de förkolade väggarne i de tått sommanbyggda husen förvånas man öfver, att elden här. kunnat hämmas. Branden i Strengnäs. Dag. Nyh. för igår innehåller en utförlig skildring af den hemska brand som ötvergått den lilla vackra Mälarestaden. Vi meddela ur beskrifningen följande: Hela husmassan, från foten af den bergshöjd, på hvilken domkyrkan ligger, ända ned till motsatta stranden är ej mer. Endast skorstensmurarne samt de nakna, svartbrända stommarne till rådhuset och hr Erikssons stora stenhus vid torget qvarstå ännu på hela denna stracka, som rymde mellan 70 och 80 större och mindre gårdar, bebodda af omkr. 1000 personer, hvilka nu sakna tak ötver hufvudet och till en del äfven annat, det nödvändigaste. Elden utbröt kl. 312 natten till Måndagen på vinden till apotekaren Beckmans hus vid Storgatan, straxt bredvid torget, som man tror, i följd af en felaktig kakeluguspipa och först kl. 6 på Måndags e. m. ansåg man sig kunna vara herre öfver elden eller med säkerhet kunna begränsa den. Detta skedde vid Långgatan, hvarigenom den fattigaste stadsdelen, den s. k. Vesterviken, blef skonad. Släckningsarbetet bedrefs med en för en mindre stad sällsynt skyndsamhet och ordning under ledning af flera driftiga och praktiska män, bland hvilka nämnas: borgmästaren von Wernstedt, domprosten Strömberg, fil. d:r Ax. Udden, gymnastikläraren löjtn. v. Post m. fl. Elementarläroverkets skolungdom har bildat en särskild brandkår med löjtu. von Post till chef och den unga kåren gaf under branden de vackraste prof pt mod och rådighet. Från kringliggande bruk och nerrgårdar anlände under branden sprutor och släckningsmanskap. Till och med från Eskilstuna sändes sprutor, hvilka ankommo på e. m. . Elementarläroverket är upplöst och af lärjungarne, 171 till antalet, ha flera återvändt till sina hem. Många bland dem förlorade större eller mindre del af sina tillhörigheter. Sparbankens kassakista samt Södermanlands enskilda banks afdelningskontors kassa och handlingar äro räddade. Stadens alla handlande och, såsom ref. tror, alla handtverkare, möjligen på ett eller par undantag när, befinna sig bland de brandskadade — utan lager, utan verkstader. Icke ens alla handlande hade sina lager försäkrade. Stämningen beskrifves dock som jemförelsevis lugn: af suckar och veklagan hördes litet eller intet; man bar olyckan såsom män egnar och anstår. Ingen modlöshet och ingen hopplöshet — tvärtom tycktes man allmänt hysa den tilltörsigt att staden skall gå en ljus framtid till möte, föryngrad och förskönad uppstå ur sin aska. Kanopångslupen Svensksund, kapt. E. Munck, utgick i Tisdags på e. m. från Stockholm med litsmedel åt de brandskadade och skulle försöka framkomma till Strengnäs. Ovisst är huruvida detta lyckas. — Imsamlivgar, lofvande ett ganska betydligt belopp, gjordes samma dag under pågående plena i riksdagens båda kamrar för de mest nödlidande. För samma ändamål börjades å börsen en insamling, hvilken inom en kort stund uppgick till mer än 2500 rdr. sDe höga skatternas land. I den i Chicago utgifna svenska tidningen Nya Verlden läses följande: Boston är den dyraste stad att lefva uti på denna sidan om Alleghanibergen. Endast kommunalskatterna uppgå till 36 dollars 10 oents pr capita. Newyork kommer närmast Boston och f rdrar 29: 54, hvaremot i Montreal hela skatten utgör endast 5 5: 23. — Canadienserna göra rätt i att icke förena sig med de höga skatternas land. Vid den opposition mot indelningsverket, som under debatten i försvarsfrågan låtit sig förnimmas, har det varit ett ofta upprepadt, ehuru alldeles oefterrättligt påstående att detsamma skulle utgöra en bland anledningarne för emigrationen till Amerika. Man ser nu hvad indelningsverket der trycker. Likaledes erinra vi oss att en ärad samtida nyligen påstod sig hafva hört en Åaktad man vid underrattelsen om riksdagens anslag till Carlskronas befästande utropa: Det återstår oss dock alltid att öfverflytta till Amerika! Vi bervifla ej att den aktade mannen i händelse han gör allvar af sin töresats, skall vid ankomsten till ett land, hvarest han påträffar sadane förhållanden som de ofvan anförda, vara nog påhittig att utropa: Det återstår mig dock alltid att återvända till Sverige! Men hvad vi starkt betvifla, det är att någon tidning i Amerika skall vara nog naiv ull att linva hans yttrande snillreke eller i annat alscende märkligt och deretter citera det såsom sådant. Från ilufvadstaa: Vid drottningens begraft ing i morgon är örordnadt att processionen skall taga vägen a C