De parisiska republikanernas manifest. Vi återgifva här nedan det fullständiga innehållet af det manisest som utfärdats af den republikanska ligan för försvaret af Paris rättigheter: Dyre medborgare! Belägringen af Paris har ånyo börjats. En fransk regering vågar fortsätta preussarnes verk och bombardera vår stad. Vi protestera deremot med harmen i hjertat å hela Paris vägnar. Det är tid att sätta en gräns för denna broderstrid, som blott tillfölje af rysligt missförstånd forlanges. Den skall och måste upphöra samma dag vi bevisat Frankrike att Paris, långt ifrån att vilja påtvinga Frankrike sin vilja, endast begär oberoende tör sig sjelf och önskar understödja och försvara ej särskilda personer utan sin kommunala frihets stora principer. Hvad är denna kommunala frihet? I hvilka punkter äro bourgeoisien ech den proletära befolkningen i Paris af samma mening? Vi ha redan angifvit dem. Låtom oss vara noggranna. Paris väljer ett municipalråd, hvars åliggande det skall vara att ensamt reglera stadens budget; polisen, assistance publique, uppfostran, frihetens garaatier iro beroende af detta råd. I Paris finnes ingen annan armå än nationalgardet, sammansatt af alla till krigstjenst dugliga elektorer; det väljer sina egna officerare och sin stab i öfverenstämmelse med de reglor som äro uppsatta af municipalrådet så till vida som armeen alltid subordinerar under de civila myndigheterna. Paris bidrager med sin andel till Frankrikes allmänna försvar och till kontingenen i händelse af ett nationelt krig. Ingen arme låtes att komma in i Paris, och vissa gränsor iro föreskrifna för trupperna hvilka de ej kunna öfverskrida, liksom fallet är i London och liksom let var öfven i Paris under konstitutionen af år III. Paris väljer sina tjenstemän och magistratspersoner. Skiljer Paris sig härigenom från Frarkrike? Nej! Paris vill ej förstöra den stora franska revolutionens verk; det önskar att fortsätta detta verk; men Pais har under de tjugo sista åren varit mera förryckt än det öfriga landet varit. Det önskar nu itervinna sina privilegier och befästa sina rättigheer. Den nya rörelsen år ej en insurrektion utan en revolution. Det är nödvändigt att regeringen örbinder sig till att öfvergifva all tanke på underökning rörande de händelser som inträffat sedan len 18 sistlidne Mars; det är å andra sidan, för tt låta folkets rösträtt fritt få uttrycka sig, nödvänligt att fortfara med de allmänna valen i Paris kommun. Vi vilja ha att den allmänna meningen å ett mäktigt sätt skall läggas i dagen för att göra tt slut på striden. Må hela Paris samverka med ss nu, såsom det gjorde under belägringen, ty remblikens och Frankrikes välfärd står på spel! kulle regeringen i Versailles förblifva döf för dessa erättigade fordringar, så må den lära sig förstå tt Paris skall resa sig såsom en man för att förvara dem.