om berattar telegrafen annu intet. Att regeringstrupperna skola till sist lyckas i sina bemödanden, derpå kan man väl icke tvifla. Men det uppgifves från flera håll, att Bismarck å Tysklands vägnar förklarat, det Paris måste vara intaget af Versaillestrupperna före d. 15 d:s, d. v. s. före Lördagen, hvarefter tyska trupper skola i annat sall inrycka i Paris och besätta staden samt qvarblifva der, tills ordningen återställts och en kraftig regering upprättats, hvilken kan garantera Tyskland fredsvilkorens uppfyllande. Tanken på en sådan tysk occupation lär, såsom det berättas från Berlin, understödjas af England, hvilket på goda grunder vill nu skona Paris från fasan af ett bombardement, likasom det förut uppträdde mot stadens bombardering af tyskarne. Och tills Lördag kan ej Thiers ha med sina trupper undertryckt upproret. Skulle detta rykte om den tyska occupationen bekräfta sig, så vore den ohyggliga stunden kommen, hvilken måste råga måttet af Frankrikes förödmjukelse. Vi hoppas i det längsta, att den måtte besparas den så strängt hemsökta nationen. Medan vi äro på tal om en tysk occupation af Paris, anse vi oss böra något korrigera en liten allttör näpen saga, som vår kollega på platsen behagat utbreda. Han har neml. upprepade gånger påstått, att Bismarck vid vapenstilleståndets uppgörande med Jules Favre förutsagt, hvad som skulle inträffa, och uppmanat denne att derför afväpna nationalgardet i Paris. Denna uppmaning var förståndig nog, om den någonsin framställts; men att Favre då motsatte sig den, var helt naturligt; ty hvem skulle afväpna nationalgardet? Bismarck fordrade, att hela pariserarmån med undantag af nationalgardet skulle betraktas som krigsfångar och aflemna sina vapen, hvilket äfven skedde. Härifrån undantogos dock 20,000 man, hvilka skulle bidraga till ordningens upprätthållande. Med dessa 20,000 man kunde Favre ju icke afväpna nationalgardet, som räknar minst 10 gånger så stark numerär. Den ötriga delen af pariserarmn utgjordes mest af rekryter, moblots från provinserna, hvika visade så stor lust att sjelfva göra uppror, att regeringen måste skyndsamligen hemförlofva dem, för att icke yttermera öka farorna. Hvem skulle således afväpnat det talrika nationalgardet? Jo, preussarne — och det bör väl icke förundra någon, om Favre, sjelf en varm patriot, icke ville gå in på att medgitva en dylik occupation, hvars resultater icke kunde öfverblickas. Det var således nationalgardets afväpning genom en tysk occupation, som Bismarck föreslog, om han föreslog denna afväpning alls, hvilket ej är konstateradt. Från Paris har Times erhållit följande telegrafbref af d. 7 April: Kl. 11 f. m. I går efterm. stod en temligen het strid vid Courbevoie och Neuilly. Kommunistgeneralen Berget hade låtit genom plakater tillkännagifva, att barrikaden vid Neuillybron kunde trotsa en hel armå. Regeringstrupperna antogo utmaningen och bemäktigade sig barrikaden kl. 3 efter tvenne timmars strid. Insurgenterna, som årifvits tillbaka till Neuilly och Boulognerskogen, bibehöllo sig der, men ledo stora förluster. Sedan Mont Valerien bombarderat Neuilly, öfvergafs byn. Vallgördeln, som åter bestyckats, underhöll en oupphörlig eld mot de angripande ända tills nattens inbrott. Kl. 4 tvungos 6,000 insurgenter, hvilka samlats i Boulognerskogen för att återtaga offensiven, att draga sig tillbaka. Förstärkninger ditskickades, men kl. 7 upphörde striden. Generalmarsch slogs under sistlidne natt genom staden, men få man instälde sig. KI. 11 ryckte ofullständiga bataljoner met Champs Elystes och Place Vendöme. Ranc (på senare tiden upprorets främste man) har begärt sitt afsked ur la communc. Hans afgång är af stor vigt, emedan den visar, att kommunen sväfvar i stor fara. Kl. 6,30 e. m. Striden mellan Neuilly och Courbevoie har i dag åter börjats, samt rasar ännu våldsamt. Fördelen ligger i denna stund hos Versaillertrupperna, hvilka tagit barrikaden på parisersidan om Neuillybron och äfvenledes äro herrar öfver öfra delen af avenyen, men kommunisterna strida ännu med anmärkningsvärdt mod och ihärdighet och ha just hållit på att skicka förstärkningar af manskap och artilleri ned till Perte Maillot, tillräckligt starka för att möjligen vända vapenlyckan för dagen. Stor rörelse råder i Paris i närheten af det qvarter, i hvilket striden pågår. Folkhopar äro samlade omkring Triumfbågen och särskilt vid ändan af Avenue de la Grande Ärmee, hvarifrån mycket af striden kan tydligt ses och der många bomber i dag slagit ned, förnämligast ifrån Mont Valerien. Några hade fallit ned i Avenue Uhrich, och eftersom intet hus i trakten anses säkert, är innevånarnes ängslan mycket stor. Å andra sidan råder jemförelsevis stort lugn i de delar af Paris, hvilka ej äro utsatta för bombardementet. Personer gå och promenera i Champs Elystes, och om man icke säge bataljoner oupphörligt marschera fram och tillbaka, skulle boulevarderna och de förnämsta gatorna till ster del ha samma utseende som förrän angreppet mot Neuilly började; men man tror allmänt, att Versailleskårerna tänka taga Paris med storm. Fastän på defensiven och i afseende på läget stridande i ogunstiga positioner, ha kommunisterna denna eftermiddag mer än en gång ryckt djerft fram till anfall; deras tiraljörer, som kastats ut på något afstånd till höger om Neuilly, voro nära att lyckas taga fienden i flanken, men rörelsen möttes och tillbakaslogs af mitraljöserna till venster. Deras egen flank har städse hotats af tiraljörer, som gingo öfver Seinen under skydd af Mont Valerien. Fästet har städse skjutit mot Boulognerskogen såväl som mot Porte Maillot; men kommunisterna ha dock ännu bibehållit sin ställning. Sårade införas oupphörligt, ehuru icke på långt när till så stort antal som man af de stridandes närhet kunde vänta och af den häftighet, hvarmed man slåss på båda sidor. Hopar af qvinnor afvakta de sårade, alltsom de anlända, och bjertskakande scener följa, då anhöriga och vänner igenkännas. Då och då fordra qvinnor att få följa bataljonerna till portarne, fastän de äro utsatta för tätt haglande bomber, och visa vida större ifver än männen. I går medverkade qvinnor och äfven små barn vid uppförandet af en barrikad bakom Porte Maillot, emedan man vid kommunisternas tillbakakastande väntade sig ett ögonblickligt anfall, och omkr. kl. 7 i går AHan unnhärda aldan