För ögonblicket talas det icke längre om trupprörelser, emedan snödrifvorna öfverallt stannat jernägstörbindelserna, och en ytterst sträng köld råder öfver hela landet. Hvad den allmänna politiken angår, så absorbera underrättelserna från Frankrike här allt. Ryska regeringen låter uppköpa utländskt guldoch silfvermynt i massa. Tio millioner rubel i 20:fresstycken har redan passerat härigenom Kiew, för att föras till Petersburg, och ytterligare flera transporter ha anmälts. Vaticanens Mysterier. . I ett bref från Rom till Neue freie Presse af d. 28 Mars läse Jesuiterna, hvilka genom sina mystiska öfverdrifter fört påfvedömet till omöjlighetens gräns och i en af deras koryfser beherrskad, ofelbar päfve sågo det k aftigaste, medlet att bekämpa den menskliga forskningens vetenskapliga framsteg såväl som den moderna borgerliga staten, hvilken undandragit sig det romerska förmynderskapet, fordra påfvens afresa ur Italiens hufvudstad. De veta, att deras sista timme slagit och att de inom kort måste lemna Rom. Men deras planer skulle alldeles korsas, om icke söndersmulas, ifall den ålderdomssvage påfven, långt skild ifrån ådem, blefve i Rom utsatt för så många andra fientliga motståndares inflytande. Kortligen, påfven skulle då slippa ur deras nät. Men Antonelli, som anser, att han måste förlora sitt inflytande öfver påfven, om denne skulle bo i utlandet, röstar emot påfvens afresa. Den skonsamma diplomatien står härvid på bans sida, i likhet med den italienska regeringen oeh det sunda förnuftet. Mellan dessa båda stelt emot hvarandra stående partier rasar sedan länge en underjordisk, dof kamp, hvars glöd hotar att med den oundvikligt annalkande karastrofen slå ut i öppna lågor. Jesuiterna och deras anhängare i Vaticanen anklaga Antonelli för att handla i hemligt förstånd med den italienska regeringen. Man söker efter bevis och hotar ex-statssekreteraren med återupptagande af den hemlighetsfulla processen Fausti. Fausti var år 1860 statssekreterarens förtrogne, då han plötsligt anklagades af den påfliga polisen för hemliga förbindelser med den italienska regeringen och såsom högförrädare kastades i fängelse. Antonelli desavouerade den fängne, mot hvilken anställdes rättegång under f. krigsministern Merodes personliga ordförandeskap. Ja, ÄAntonelli gick så långt, att han afskedade sin mångårige kammartjenare, hvilken fortfor med att bära mat till den fångne Fausti. Bevisen hopade sig, anklagelseakterna växte till en högst komprometterande mängd. Då infann sig en morgon i fängelset, der aktstyckena bevarats i en till kapellet stötande ransakningssal, såsom vanligt en kapusinermunk, för att i kappellet läsa messan. Muuken var likväl icke densamme, som gemenligen brukade infinna sig härtör. Men messan lästes, kapusinermunken aflägsnade sig, och först då den verkliga kapusinermunken kom, började man göra allarm. Den ene fångvaktaren stod ej att finna, och med den falska kapusinermunken hade äfven rättegångshandlingarne försvunnit. Tjufven upptäcktes aldrig, men det talas om, att msqr de Merode i sin ego har en fotograficrad kopia af papperen. Nu hotar jesuiterpartiet statssekreteraren med återupptagandet af detta mål, ifall Antonelli fortfar att i förening med flera italienska kardinaler motsätta sig päfvens afresa. Denna blick mellan Vaticanens hemliga kulisser kastar något ljus öfver ställningen. Mahända har den telegraferade notisen om, att Antonelli begärt sitt afsked af påtven något samband med denna nya jesuitintrig, hvilken förehar något hemligt spel för det stundande påfvevalet, då fontanellerna, som hittills hållit påfven vid lif, upphöra med at längre göra verkan.