JET et pår HIIHUTLCT, IUHHAII Ian IAT KIATTL 101 818, Alvv den ifrigt lyssnande hopen är upptagen med en mycket tarssig föreställning af tvenne neapolitanska sängare. En annan hop beundrar en ganska god och kanske än mera beundrad derför att den är ovördsam, harrikatyr af Nattvarden. IIufvudfiguren — Republiken i röd mössa, omgifven af medlemmarne ur den nationala försvarsregeringen — förklarar: En af eder skall förråda mig. Johannes, den älskade lärjungens, roll innehafves naturligtvis af Paris. oo Jag gick utför Rue de la Paix och fann mig ej ha någon svårighet för att passera barrikaden, hvilken hittills varit sorgfälligt stängd för alla utom några få privilegierade. Vid andra ändan af torget, mot Tuilerierna till, hade barrikaden blifvit alldeles borttagen. En entusiastisk nationalgardist, öfverväldigad af patrietism eller mera Castanta stimulantes, låg på sina knän och kastade undan de sista stenarne till stor förlustelse för en flock nyfikna åskådare. Vid Hotel de Ville ha barrikaderna äfven försvunnit. Detta ser naturligtvis ut som om vi befunno oss i fredens dagar och sem om boulevardernas festliga anblick gåfve det trognaste uttrycket af ställningen. Tyvärr, företer den demokratiska pressen ej samma lugna anblick: Le Vengeur hari dag åter utkommit och påstås allmänt vara kommunens verkliga organ, fastän Journal Officiel ännu finnes till. Utgifvaren, Flix Pyat, är medlem af kommunens Verkställande Komiter, och är en af dessa män, som under upprörda våldstider måste göra kraften af sin karakter, den der aldrig inlåter sig på accordering, bemärkt. Han föreslår, att kommunen skall förklara nationalförsamlingens medlemmar för högförrädare och upproriska. Felix Pyat är Blanquis högra hand, hans synlige kansler. Det är de båda, som i förening med några andra uppgiort och äfven bragt till verkställighet planen om att öfver de valda deputerade, la commune, sätta en komit6, som skulle ha den verkställande makten och ensam ega att förfoga öfver den militära styrkan. Denna makt, aflad af den gamla centralkomitän vid dess död,såsom fjärrilen tödes af puppan, består af 12 medlemmar och kallas sub-komite. Denna lyder sjelf en hemlig komit, Sexmannarådet, hvilket utgöras af hrr Felix Pyat, Delescluze, Assy, Flourens och Vormorel, af hvilka blott Assy tillhör den synliga verkställande komiten, hvars ordförande han är. Detta sexmannaråd återigen lyder allena viljan och är underkastadt ÅMästarens bud — denne mästare är den gamle Blanqui. Skilnaden mellan republiken Paris och kejsardömet är således endast den, att i det senare Napoleon öppet med folkets vilja beklädde makten, under det att i den förra en samvetslös demagog i bemlighet är despoten. Nämnde sub-komite har dekreterat bildandet af en stående arm6 — demagogerna äro onekligen komiska! — fastän centralkomiten i sitt program sagt sig vilja upphäfva stående armer — en fras som väl var ämnad till att dermed bedraga massan, Denna arme, ett verkligt pretorianskt garde, är ämnad att utgöras af 25 bataljoner för tjenstgöriog i fält, 20 batterier 7:pundiga kanoner och 15 batterier mitraljöser. En kavallerikär skall äfven bildas. Det manskap, som skall bilda denna armå, skall utan urval tagas bland soldaterna och de frivilliga nationalgardisterna, och derigenom att man döljer denna armås karakter under namn af Ånationalgarde, skola de entaldige törmås att tro, att det icke är någon verkligt stående armö. En utmärkande egenskap för en dylik är solden, och denna skall utgöras af 212 fres om dagen pr man, förutom föda och kläder, hvilka lemnas på köpet. Till detta pris har sub komiten haft lätt att få 30,000 janitseharer och har kunnat få ännu flera, om den ville. Förutom denna stående styrka, skall kommunen ha ytterligare en till sitt förfogande eler snarare till sin mästares — neml. hela nationalgardet, åtminstone hela den del deraf som vill lemna sin skriftliga anslutning till kommunen. Alla de nationalgardister, som vägrat underkasta sig denna formalitet, förlora sin sold såsom mobiliserade (1 2 fres) och skola afväpnas. Slutsatsen är tydlig: de mobilgardister, som icke vilja förbinda sig att understödja kommunen, skola afväpnas; de, som vilja ingå denna förpligtelse, skola få betalning. De finansiella åtgärder, som skola vidtagas för att bestrida kostnaderna för hela denna militäriska apparat, äro ännu icke riktigt bestämda af kommunen. Saken har dock hafts under öfvervägande, och resultatet af öfverläggningarne synes af de många vilda förslag, som Åkommunens? organer innehålla, och af de lika vilda plundringar, som kommunen redan börjat företaga bos bolag och enskilda under rubriken af reqvisitioner. Vi ha förut omtalat franska bankens brandskattnirg, konfiskerandet af hypoteksbankens (Credit Foncier) samt en del försäkringsbolags medel och tillgripandet af de penningar, som influtit å siskhallen. Vi ha berättat om reqvisitionerna hos bagare, hökare och vinhandlare, som betalas med assignoationer och af kommunen utfärdade sedlar, med hvilka i och för sig värdelösa papper för öfrigt äfven torgförande bönder hugnats för sina varor. — Alla åtgärder, som gjort slut på hvarje slags utbyte i Paris, der lifsmedlen derför uppjagas i pris och alla, som något ega, söka att komma undan med sina oyrbarheter. I sin nöd har man skickat ut formliga röfvarband i trakten utanför Paris, för att der brandskatta. Dessa, som naturligtvis icke vågat sig på den sida om Seinen, der preussarne stå, har i stället uppträdt hufvudsakligen vester om Paris, der de dock mötts af Versaillesregeringens regementen, hvilka i början kastat dem tillbaka på hufvudstaden med blodiga hufvuden och gjort en mängd fångar. Af det telegram, som omförmäler detta, framgår lyckligtvis, att fästet Mont Valerien ännu befinner sig i Versaillesregeringens händer. För att mildra intryckethar kommunen