och lokalerna förseglats. För detta dåd föregaf man som skäl, att man visste m:me Eugenie Bonaparte der ha stora kapitaler. De af bolagens personal, som sökte att göra motstånd, blefvo häktade. — Ett dekret bestämmer, att de i pantlåneinrättningarne befintliga panterna icke få säljas. — Ett annat dekret bestämmer, att en reqvisitionskomitå skall nedsättas i hvarje arrondissement. Så fortskriderla commune på den kommunistiska banan; och den franska hufvudstadens välstånd hotas medgundergång af dess egna barn! . Bladet Cri deYpeuple begär, att kommunen skall göra slut på regeringen i Versailles. Vid sidan af sitt Capitolium, säger bladet, bör Paris äfven ha sin tarpejiska klippa. Rochefort, som nu är till helsan återstäld, äterväntas till Paris, för att öfvertaga ledningen af sitt blad ot dÖrdre, som börjat åter utkomma. Man har äfven försökt med att åter utgifva det af centralkomitån konfiskerade bladet Figaro. Det blef dock genast undertryckt. . Förbud har utfärdats mot uppklistrande af plakater, hvilka innehålla dekreter eller andra offentliggöranden från regeringen i Versailles. Öfverallt höras från nationalgardisterna rop af: Ned med Thiers!De upproriska nationalgardisterna må som perla i guld. Hvarje man får pr måltid: 1 . bröd, lådor med kokt fårkött, ost och en massa vin i fältflaskor, ur hvilka en och hvar dricker efter behag. Också har utförsein af vin från Paris blifvit förbjuden. En korrespondent till Etoile belge skildrar på följande sätt medborgaren Assy: Denne, president för kommunens verkställande utskott, åtföljes ständigt af tolf nationalgardister, som bära laddade gevär med påskrafvade bajonetter. Vare sig att han äter eller sofver, har han denna vakt hos sig, och han tager ej ett steg utanför Hötel de Ville, utan att den följer honom i hälarne. Sjelf är han beväpnad med en lång dolk, hvilken han ständigt bär i bältet, och då han mottager besök, håller han alltid högra handen på fästet. Så fort den ringaste misstanke till komitns tjenstemän vaknar, bli de ögonblickligen afskedade, och det händer ofta, att de försvinna, utan att man vet, hvart de tagit vägen. Komitäns medlemmar och deras agenter föra ett lustigt lif; men man tror dem för öfrigt vara ärliga. Det finnes bland dem blott en enda, som kan organisera en styrelse, det är Assy; alla de andra förstå blott att rifva ned. Det första man gjorde, då centralkomitn slagit sig ned i Hötel de Ville, var att mau slog ur bottnarne på vinsaten i källrarne, och nationalgardisterna drucko så ifrigt, att om en sergeant med 4 man infunnit sig på qvällen, så skulle det varit en lätt sak att återtaga Hötel de Ville. Chanzy vågade ej lemna Paris med ett bantåg, då han frigifvits, utan begaf sig till fots genom skogarne till Versailles, af fruktan för att kunna bli arresterad ännu en gång. Ätven amiral Saisset lemnade Paris till fots. Han hade satt på sig ett par glasögon och gick med ett nummer af Rappel i handen. Till Daily News meddelas följande upprörande historia: I hörnet af Rue Meyerbeer, i närheten af nya Operan, har jag varit vittne till en scen, som visar hvilket förfärligt lif vi nu föra här i Paris. En ung nationalgardist, som synbarligen tillhörde qvarteret, hade kring sig samlat en liten grupp grannar. Han darrade i alla lemmar, och dragen i hans bleka ansigte voro i stark rörelse, under det han berättade oss, huru en af hans vänner blifvit ibjelslagen dagen förut. Den mördade var son till vicomte de Molinet, som bor vid Rue Bonchef i samma hus som den bekante slagtaren Duval. Vicomte de Molinet, som deltagit i ordningsvännernas demonstration på Place Vendöme, kastade sig öfver sin härvid stupade sons lik och sade, att ingen mensklig makt skulle kunna slita honom ifrån hans barn. Han arresterades derför af de upproriska De fordrade, att han skulle skicka bud till ett par af sina vänner, hvilka skulle begära hans utlemnande och bevisa hans identitet. Den unge nationalgardisten hade nyss talat med dessa båda vänner, och det var deras berättelse, som han upprepade för oss. I st. f. att frigifva vicomte de Molinet, hade insurgenterna spottat honom i ansigtet, slitit Hederslegionens band ur hans rock och kastat det i ansigtet på honom. Derpå slogo de den gamle mannen, kastade kull honom, trampade på honom och sparkade honom, Nu kunnen j gå?, sade insurgenterna till vicomtens vänner, ty han är dömd till döden. Den olycklige gamle mannen hade blott så mycket krafter qvar, att han kunde bedja om en hederlig begrafning för sonen; derpå föll han i vanmakt. Hans hustru väntade honom i ångest der hemma. Hon visste likväl ännu icke fulla sanningen. Den unge nationalgardisten hade ej haft mod att säga henne den. Den skjutne bankiren Hottingner har ännu icke aflidit af sina sår, fastän han fortfarande är mycket sjuk. Sedan d. 18 Mars ha 130,000 personer lemnat Paris. Bryssel är alldeles öfverfyldt med franska flyktingar, hvarför hyrorna och lifsmedelen der stiga oerhördt. Inom nationalförsamlingen i Versailles har Thiers på gjord förfrågning svarat, att inställandet af de tyska truppernas afmarsch var en följd af oroligheterna i Paris; att på de punkter, der de tyska trupperna blifvit förstärkta, de franska äfven blifvit det; att statskassan satts i stånd att uppfylla de nödiga reqvisitionerna, så att provinserna ej Una lida af tvakarnaa mannmmarech anh att