Hela den europeiska pressen tadlar strängt Thiers och nationalförsamlingens oförmåga att motsätta sig den kommunistiska revolutionen i Paris, hvars seger nu anses för alldeles otvifvelaktig, om icke ett våldsamt borgerligt krig slutar med att blanda ett nederlags malört i de triumferande rödas glädjebägare. Visserligen rustar sig Versailles mot Paris och Preussen har medgifvit regeringen derstädes att för ordningens återställande få lägga en garnison af 80,000 man regelbundna trupper, i st. f. de i fredspreliminärerna bestämda 40,000 man, i Paris; men ovisst torde vara om denna truppstyrka numera är tillräcklig, för att undertrycka de revolutionära, hvilka å sin sida starkt befästat sig med sina barrikader och sitt äfvenledes rika artilleri. Med en energi, som ieke kan bestridas, fortgår under tiden centralkomiten på sin bana. Den