de mest olikartade upplysningar, men på hvilket man, dessvärre, alltför ofta kunde tillämpa det bekanta uttrycket: Å denna bok finnes mycket både nytt och sannt, men det sanna är icke nytt och det nya icke sannt. Författarinnan bade i fråga om Aschebergska grafkoret fått del af en ung, för fosterlandets minnen varmt intresserad mans dagbok, numera kammarjunkaren och intendenten vid Göteborgs Museum JM. Lagerberg, som varit i tillfälle att sjelf se det inre af Aschebergs kista och som vid åsynen af dessa jordiska lemningar mera patetiskt än fullt rättvist utbrister: — — Nu är han glömd; tå minnas att han varit, och hans grat vårdas af ingen. — — Men ej nog härmed. Straxt efter läses (af samme författare?) följande: Sorgligt nog måste vi nu omtala att Christing kyrkas år 1856 varande kyrkoråd tillät sig den vandalismen vid värmeledningens insörande i kyrkan nämnde år, att på ett särdeles vårdslöst och för känslan upprörande sätt, flytta de i Aschebergska grafkoret förvarade likkistorna. Sedan det underjordiska hvalf, hvari kistorna förut stodo, blifvit användt till anbringande af värmeapparaten, flyttades alla kistorna till det ofvanpå belägna rummet, der de stekas vid sakta eld(!) alla vintrar af de under dem varande starkt upphettade ugnarne. Icke nog härmed; kistorna begagnas äfven som hyllor, hvaruppå kastas stegar, krontändare, likbårar m. m. IIvarför icke så gerna låta i någon kyrkogård nedgräfva de döda qvarlefvorna! Det obeogade i detta yttrande tillbakavisar sikyrkoränet på följande sätt: UIIvad Aschebergska kratkoret särskildt vidkommer, har kyrkorådet visat den största pietet, just för att bevara detsamma uti ett så prydligt skick som möjligt. Faltmarskalken grefve von Aschebergs jemte medalemmars af dess familj, kistor af koppar, stå der prydligt ordnade, omgifne af täderneoch möderne-anherrars vapen, de sorgtanor, som begagnades vid begrafningen samt uti fönstren och nischer i väggarne stående statuer, föreställande Christus och de tolf apostlarne uti törsiltradt sculpturarbete af trä. Slutligen egnar utgifvaren af planschverket Halländska herregårdar ryttmästaren hr P. von Möller i beskrifningen öfver Gåsevadholm kyrkorådet följande vänliga fras: Macleans dödsår är ej kändt, men infaller på 1660-talet. Han ligger begrafven under N:o 23 24 i Tyska kyrkan i Göteborg. Grafsten och epitaphium hafva fallit ett offer för den vandalism, som före 1860 i mer än ett hänseende öfvergätt denna kyrka. Kanske att hans grafhäll är att finna bredvid Just.-Kanslern Baron Fehmans? Lokalen afskräcker dock från hvarje undersökning. Och hvilken är nu denna förfärliga, denna afskräckande lokal? Helt enkelt ena gafveln af en å tyska prestgården befintlig, intill kyrkogården stötande mindre utbusbyggnad af sten, uppförd i sådan stil, att den snarare liknar ett s. k. benhus än någonting annat. Den vägg, hvarpå grafstenarne äro tästade, stöter intill prostgårdens vedbod och platsen framför, på kyrkogården, är sommartiden en bland dennas vackraste och luamigaste tillflyktsorter och utgör, säger kyrkorådet, då prosten Prähns och haus familjs älsklingsplats, ett forhällande som berötvar den genomskinliga iosinuationen all udd. Vi ha nu i möjligaste korthet redogjort för brochyrens innehåll, dels derföre att vi anse den för en ganska anmärkningsvärd nybet för dagen samt dels och isynnerhet derföre, att vi på det varmaste bebjerta de ord, hvarmed densamma inledes: sot förtal, i vanlig mening, finnes icke något skydd. Föremålet derför har oftast ingen aning derom och har således ingen möjlighet att rättfärdiga eller försvara sig. Då sådant deremot tramkommer i tryckt form, finnes en sådan möjlighet, ehuru det derföre icke är säkert, att den, som läst beskyllningen, någonsin får del af det derpå atgilna svaret. Då vi här ätergifvit såväl Åbeskyllningen som svaret, kunna våra läsare sjelfva döma i frågan. Vi tillägga endast att vi genom besök såväl i grafkoret som å kyrkogärden funnit kyrkorådets förklaring i alla delar öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Till slut må man ej förbise, att likkistor, som i ett och ett halft sekel varit nedsatta direkte på golfvet utan allt underlag i ett tuktigt grafkor, hvarest vattnet under åratal stigit och sjunkit, allt efter olika väderleksförhållanden, nödvändigtvis måste bli så illa medfarna, att alla dyrbara, konstnärliga och vackra zirater, alla starkt förgyllda vapen förlora sin glans och falla till stoft. Vi vilja slutligen ej neka, att det synes oss som om man under omsorgen och vördnaden för de döda farit fram föga skonsamt och aktningsfullt mot de lefrande, hvilka ju dock utgjorts och utgöras af aktningsvärda samhallsmedlemmar, hvilka väl kunna hysa anspråk på att deras sträfvanden i den ena eller andra riktningen vunnit ett bättre erkännande än att hvarje gång, af hvarje stor eller liten penna, som under senare åren yttrat sig om sagde kyrka, samvetsgrannt(?) hänföras under begreppet — vandalism. Ixarjehanda. Billiga hus. Enligt uppgift i en utländsk teknisk tidskrift har man i London uppfinnit ett nytt slags byggnadsmateriel och d:o metod, använda vid uppförandet af Nikolls mnatenterade mänsgtar