att franswännen och den med dem aympatiserande befolkningen på trots utmanades. De ministeriela tidningarne i Berlin återigen klaga öfver det af österrikiska regeringen utfardade förbudet för dess tyska undersåter att fira sina landsmäns segrar, då polackar, czecher, serbier och italienare i Österrike icke forhindras från att anställa nationala demonstrationer. Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. har äfven funnit en anledning att uttala sin missbelåtenhet med Danmark — derför att en förläggare i Köpenhamn i öfversättning utgitvit den franska boken om tyska armåus utpressningar, plundringar och grymheter i Frankrike (boken utkommer som bekantäfven i svensk öfversättning, för hvilket väl äfven Sverige får sig en sparlakanslexa). Det officiösa bladet skrifver: Att en dylik skandalskrift offentliggöres i Danmarks hufvudstad, kan ej förundra efter allt hvad som i öfrigt presterats af en stor del at dervarande press. Men att detta machverk, af hvilket nu tvenne häften föreligga, redan tryckts inom Danmark i det tredje tusendet exemplar, ger ämne till betraktelser, då man betänker, för hvilken jemförelsevisringa publik böcker på danska språket skrifvas, och är föga egnadt att öka våra sympatier för dessa grannar och vårt förtroende till deras omdöme öfrer oss och deras eventuela hållning under kommande förrecklingar. Forutom Frankrike, Österrike, Schweiz och Danmark, är nu äfven Rumenien utsatt för angrepp af den officiösa preussiska pressen, hvilken synes tilltro sig kunna ge tillrättavisningar litet hvarstädes. NRordd. allg. Leit. kan neml. ej finna tillräckligt starka uttryck för sitt ogillande af rumenernas franska sympatier. Bladet säger: Förr grasserade hatet till tyskarne isynnerhet i salongerna, men nu har det ätven gripit omkring sig bland medelklassen och massan, och detta i en otrolig grad. Att furst Carls minister delar dessa kanslor, visas deraf, att ministerpresidentens organ Romanul utkom med sorgekanter, då de tyska rupperna ryckte in i Paris, och hånade Tysklands cejsare, till sist uttalande den förhoppning att den id snart skulle komma, då den kränkta menskligheen skulle få rättvis hämnd. Till Neue freie Presse skrifves från Peersburg Åur god källa, såsom det heter, fölande hilla anekdot: Storfursten-tronföljaren gaf nyligen en bal, till vilken han med afsigt ej inbjudit kejsaren. Denne ville veta skälet. Jag har at en särskild orsak icke nbjudit E. M:t till min bal. — och den skulle rara? — Det fick ej talas ett ord tyska der, under isk af dryga penningböter .. — sÖch dessa penlingar? — ÅJa, de ha öfversändts till en fransk jelpkomite. Hela den ryska societeten står för öfrigt )å storfurstens sida och öfverlemnar sig itrigt it antityska demonstrationer.