andsdelar till kongl. baierska. Till dessa underrättelser anmärker den likväl officiösa Spen. Zeit.: Tyskland har i detta krig icke så mycket haft för afsigt att utvidga och eröfra, som snarare att betrygga, och det har derför endast inskränkt sina anspråk till det nödvändigaste. Det skulle afgjort strida emet dessa synpunkter, om tilläfventyrs Baiern fött ett ansenligt stycke af Elsas och de andra staterna dervid äfven kunde knyta anspråk på att bli belönade eller ersatta med stycken af Elsas. Vi skulle derigenom råka midt in i det knappast öfvervunna småstatsstadiet. Saken är emellertid faktisk och Bismarck har måst underkasta sig denna afträdelse, emedan Baiern såsom vilkor för sin mobilisering vid krigsutbrottet fordrade ersättning för det landområde, som det måste afträda år 1866. BSmarcks tidning söker att lugna de preusgiska organernas förbittring och säger: Hos en del af pressen rönte underrättelsen om, att nagra obetydliga stycken af Elsas skulle läggas till Baiern, ett motstånd, som icke är berättigadt. Denna sak är af ringa vigt. Om de nämnda landsdelarne gifvas åt Baiern, eller om andra beslut fattas angående dem, så förblifva de likväl alltid tyska Och slutligen skulle en sådan uppoffring utan tvifvel kunna rättfärdigas deraf, att den skulle, räsom vi hoppas, kunna omstämma den i många kretsar i Baiern rådande misstänksamma stämningen, eller åtminstone tjena till att mildra den. Denna vinst för Bsiern kan dock komma att stå det såsom särskild stat dyrt; och det har väl Bismarck beräknat, för att ännu närmare sammanknyta det med den tyska enhets stat under preussisk ledning, som han vill skapa. I strid mot föregående uppgift meddelas nu, att fästningen Bitche ännu icke gilvit sig. Kommendanten afvaktar först befallning derom från en laglig regering. Den 15 d:s böll kejsar Wilhelm sitt intåg i Frankfurt under klockringning och kanondunder. Vid Taunusporten och på det s. k. Rosamarkt voro präktiga triumfbågar upp: resta. En ofantlig menniskomassa hade strömmat dit från trakten, På aftonen var Frankfurt illumineradt. Ryska Invaliden aftrycker ett bref af d. 3 d:s från den tyska till den ryske kejsaren, i hvilket det heter: I dag uppväcktes vid revyen ötver gardet utanför Paris murar hos mig ett minne af våra genom ett nära brödraskap förenade armbers intåg i Paris under kejsar Alexander I och den preussiske konungen Friedrich Wilhelm. I den följande delen at brefvet uttalas glädje öfver, att den ryske kejsaren mottagit utnämningen till chef för det första gardesgrenadiersregementet. — Hvad kan denna courtoisie mellan de båda potentaterna och ännu mera denna ifver i att låta hela verlden få kunskap deraf betyda? Det blodlösa upprorstillståndet i Paris fortfar. Tidningarne fordra allmänt, att regeringen skall med kraft skrida in mot Montmartre, men hon tvekar alltjemt, och man vill tillochmed veta, Thiers önskar att i dag till n: tionalförsamlingen i Versailles öfverlemna afgörandet, om man skall nedbloda den nya republiken eller icke. Blanqui och Flourens hafva låtit i Paris uppslå en protest mot deras dödsdom in corrtumaciam. Effekten af detta manitest har lik väl varit ringa. Et:erfrågan efter arbetare skall vara mycket betydande i Paris, på grund af de stora ansträ gningar som kräfvas, för att återställa staden och dess omgifningar i ett någorlunda drägligt skick. Oroligheterna i Algeriet äro utjemnade. Demonstrationerna mot tyskar fortfar i Paris. Folkhoparno ha under sista tiden sängslat inalles 78 tyskar, af hvilka 3, såsom misstänkta, fasthöllos, under det att de öfriga öfverlemnades till den prussiska generalstaben. Sjelva bokbandlarne i Paris ha i bref till sina aflärsvänner i Tyskland uppsagt sina förbindelser med dem, så att de tyska bokhandlarne måste hädanefter öfver Bryssel för skrifva sina böcker. Tillochmed den protestantiska föreningen för anskaffande afarbetare tillkännager, att hon ej mera emottager anbud af tyska arbetare. — Det är synbart, att denna hämndkänsla gör i Tyskland ett pnsamt intryck. Telegrammer.