tioner eller nationalgardets att göra slut på regeringen. Den förra meningen skall ha vunnit majoritet. Det aristokratiska elementet är starkt representeradt i den franska nationalförsamlingen, som har 7 hertigar, 21 marquiser, 31 grefvar, 8 vicomter och 11 baroner, således inalles 80 män ur högadeln, förutom alla de som bära ett de, med bördens rätt eller icke, framför sitt namn. Oaktadt allt hvad som derom telegraferats, har det upproriska nationalgardeti Paris ännu icke utlemnat sina vapen eller kanoner. Sedan de först sagt sig hugade dertill, om regeringen skickade anspann, för att hemta dem, löd denna tillsägelsen och sände åtta dylika anspann till Montmartre, då nationalgardet likval ändrade åsigt och endast ville utlemna kanonerna mot qvitto. Man synes, att döma häraf, hafva velar komma åt anspann för kanonerna. Allt är således ännu på samma sätt som förut, och det kan väl bända, att den republikanska regeringen skall nödgas att äfven etterlikna kejsardömet i att nedbloda Paris gator, for att kunna upprätthålla ordningen. Tyvärr lägger konventionen med tyskarne, som förbjuuer regeringen att ba mer än 40,000 mans garnison i Paris, hinderivägen för ett riktigt energiskt uppträdande. Rocheforbs tillstånd, som varit mycket betänkligt, är nu bättre. Patrie meddelar följ. bidrag till krigets historia under Gambettas d.ktatur. Den 27 Jan., då Bourbaki hade gjort sjelfmordlörsök oca general Clinchant måste taga befälet öfver den franska ostarmed, underrättade han i ett telegram krigsministern Gambetta om, att hela armen vari upploeningstilsånd. Gambettas svar bestod i två ord: Masser-les! (Hopa den i massor). Olinchant telegraferade igen: Ilar ni förstått mig. Jag säger, att jag icke mer har någon solid styrka i mina händer, hvaremot jag har 20,000 flyktingar! Gambotta svarade ånyo med 2 ord: Fusilliez-les (låt skjuta dem!) Patrie tillägger: -Om denna berättelse är sann, förtjenar den att kallas monumental. Bland de pariserbankirer, hvilka icke mera vilja ha tyskar i sin tjenst, är äfven Fould; han har afskedat en af sina bokhållare, som under en mängd af år varit i hans tjenst med en lön af 25,000 fres. De forna kamraterna ville icke mer tjena tillsammans med honom. Den bekante vagausadrikanten Binder, liksom Fould af tysk härkomst, offentliggör i tidningarne, att han hädanefter icke antager några tyska arbetare. Institutet och PAcademie Franguise ha äfven förklarat sig mot tyskarne och vilja hädanefter icke ha någon vidare korrespondens med dem. I norra Frankrike har äfven en anti-tysk rörelse brutit lös. Likaså i Bordeaux. Dervarande köpmän ämna ej heller använda tyskar och installa till och med alla affärsförbindelser med Tyskland. Ett nytt Cafs vid Boulevard Malesherbes, hvars egare är tysk, blef helt nyligen i grund förstördt. Mannen sjelt lyckades rädda sig genom en hastig flykt. Han bade ett par dagar förut återkommit till Paris och folket trodde, att han hade kämpat mot fransmännen. Boulognerskogen är nu stängd för publiken. Man ämnar nemligen så mycket som möjligt reparera de der anställda förödelserna. Finansministern uppfordrar i ett cirkulär mairerna att ingitva noggranna uppgifter ötver de af kriget förorsakade skador. Dessa skola tjena som basis vid nedsättandet at skatterna i de ockuperade departementen och som materiel vid roviderandet af 1871 års budget. D. 8 Mars öppnades ånyo några af Louvrens gallerier för publiken. Man har åter uppsatt en mängd taflor, hvilka under belägringen blifvit förda i säkerhet i källrarne. Kompositören till ÅSköna Helena, Storhertiginnan af Gerolstein och Orpheus i Underjorden har vid krigets begynvelse af