som ett förskönande uttryck för att beteckna statens ckonomiska politik i sin helhet, och om protektiva grundsatser sålunda i Frankrike komma att göra sig gällande, skola de utan tvifvel i första hand vända sig mot det land som på valplatsen varit Frankrikes besegare. Verkningarne häraf på Tysklands industri skola säkerligen icke uteblifva. Af stort intresse blir att erfara, huru det skall gå med uppsägandet af handelsfördraget mellan Frankrike och England. Man vet att en dylik uppsägelse tyckes hafva varit fordrad af allmänna meningen i Frankrike, men under krigets förvirring försummade de makthafvande att göra det inom den med Februari månad utiupna uppsägelsetiden, och fördraget skall således egentligen anses tacite förnyadt för tio år. Skall emellertid icke Frankrike med åberopande af den force majeure, som hittills hindrat verkställandet af afsigten, nu företaga uppsägelscakten? Näppeligen skulle England häri se casus belli. Det ryska lånet har nu? efter stora födslovåndor sett dagens ljus, och genom den protest som at Londonerbörsen uttalades emot att det under närv. förhållanden framträdde, ådagalades, att penningen dock icke är så stor kosmopolit, som man från flera håll vill påstå. Vilkoren äro ganska dryga. För 12 mill. utfärdade obligatroner erhålles 9,699,000 Å effektivt kapital. Att emellertid lånet ej blott blir fulltecknadt, utan äfven öfvertecknadt, är säkert. Konferensens arbeten ha slutat med ett åtminstone från affärslifvets synpunkt gynnsamt resultat, så att grunden till den ofvannämnda protesten numera bortfallit, och dessutom är öfverflödet på den tyska penningmarknaden ensamt tillräckligt för att absorbera Rysslands nya lån. Den rika penningtillgången på sistnämnde marknad visar äfven sin verkan på noteringen af Sveriges sondpapper. Sålunda ha t. ex. de.svenska obligationerna af 1866 nu hunnit upp till fullt 97 2, och blifva äfven till detta pris gefragt.