Frän Utlandet. Under det att genom en Bemarcks statsmannapolitik — om hvars verkliga storhet först en efterverld kan kritiskt döma, under det samtiden måste, bländad aftramgångarne, gnugga sig i ögonen — racehatet åter fram: kallaw i Europa, för att skapa en ny och bedröflig sera af småaktiga tvister och blodiga krig, är det i viss mån tröstande att se, huru det oaktadt varma sympatier bestå mellan vissa folk, sympatier hvilka framsprungit ur känslan af en oförneklig gemensamhet. Vi hatva haft tillfälle att flera gånger omtala den storartade välgörenhet, som under och nu efter kriget urvecklata i EBagland för det li dande Frankrike. Förhållandet är jemtörligt i Belg en och Schweiz. Men ett at de länder, der man allt ifrån krigets början icke tröttnat med att göra insamlingar af penningar och varor för de sårade franska krigarne och deras efterlemnade ar Danmark. Kmga till sin areal och med icke synnerligt talrik befolkning, har dock Danmark afgitvit högst bo ydande summor fur detta ädla åändamål. Mea man synes der icke vilja stanna härvid. FWirelandet säger sig hafva emottag:t flera bref, i hvilka man uttalar sig för, att Danmark äfven skall för sin del göra något, för att hjelpa Frankrike i betalande af dess oerhöda krigsskadeersätning till Tyskland. Ea fores år att allmän subskription skall föranstaltas öfver hela Europa, så att hvarje sjelfständig man utom arbetsklassen tecknar 15 fres och hvarje arbetare 1 å 3 fres. Eu annan föreslår att Danmark skall skaffa ett räntefritt lån på 10 år, till hvilket han genast vill teckna 2000 rdr sv. ha tredjo föreslår äfven en subskription öfver bela Europa, i hvilken alla de skola deltaga, som vilja derigenom uttala sig mot Tysklands rofgirighet, och han efbjuder sig att genast teckua 20,000 fres. Fedrelandets redaktion visar det opraktiska i dessa förslag, men tror att afsigten skall till en del kunna errås derigenom, att franska regeringen sjelt, icke genom bankirbus, utan genom sina otficiela ombud i de olika länderna, inbjuder till ett allmänt statslån, hvars vilkor äro lämpade efter hvarje särskilt lands förhållanden och visserligen förutsätta medkänsla och välvilja, men icke kräfva någon egentlig uppoffring. Om, säger bladet, Frankrike t. ex. här i landet urbjöd till par: obiigationer om 150, 300, 600 och 900 fres, med 5 4, ränta och uppsägbara på 10 eller 15 år, under det att de derefter på 10 å 15 år amorteras, så tro vi, att många skulle med glädje använda, bvad de kunde umbära, på dylika papper. Ungefär liknande uttalanden förnimmas tån England. Vare sig att något praktiskt kan utveckla sig at en dylik iså elier icke, är det hkval för vår tid be erknande. att densamma blifvit väckt till li, ocn detta i ect ögonblick då racehatet mellan tyskar och transman kastar en si merk skugga. ofver menskl gneten. Hu rudan sämn ngen är bland tyskarne mot fransmannen, ha de bäst visat under kriget. De ras onyggliga framfart i det bekrigade landet kan endast förklaras af ett brinnance nationalhat till den galliske tuppon. Om den franska stämnirgen än kunnat i trots af krigets föröde ser blidkas förut, är det hkvål numera. eter uen hårda och förödmjukande treden icke trol gt. Nu åtminstone visar den sig ytterligt torbittrad. Redan i December månvad i tjol höll ett stort autal at de mest framstaende köpmännen och fabrikanterna i Paris ett sammanträde, på hv.lket de såsom goda trans mån sofvade hvarandra, att de skulle göra, hvad i deras makt stod, för att betria sitt land från de hatade tramlingarne. A la förpligtade sig e stämmigt på sitt hedersordan icke under tio år taga någon tysk i sLin tjenst, och man bestämde sig for au genom andlag 1 stadens vigtigaste etabliesemente: gitva den största möjhga offentlighet åt detia beslut. Pressen uttalade sig gynnsamt for detta steg. Den allmanna meningeu, skref, en moderat fransk tidning, skall helt säkert g la det fattade beslutet, sedan den gästtri het, hva med det franska folket behandlat de c:a 200,000 tyskar, som begilvit sig ull Frankrika för att göra lycka, vedergälits med ett lågt spioneri. Fastan det naturligen är orättvist att så skära öfver en kam alla de tyskar, hvilka varit bosatta i Frankrike, är det dock faktiskt, att en mängd af dem begagnat sin ställning på ett emot det land, som emottagit dem, fientligt och för detsamma skadligt sati. Memoirltieraturen skall en gång i detta hänseende tvifvelsoutan komma att lemna märkliga afslöjanden och gitva stoff till mer än en spannande roman om Spionen i siora verlden, till mer än ett bistoriskt-borgerligt drama. Nästan alla större städer ha följt det af Paris gifna föredömet och låtit de germaniska främlingarne förstå, att de kunna skudda stottet at sma fötter och lemna det utplundrade Frankrike. Do franska tidningarne täfla om att förklara, att det hådanetter ligger en afgrund mellan de båda nationerna och att det franska folkets enda uppgift består i att skaffa sig upprättelse och bämed. Universskrilver: Koget är slut. Man måste nu tö bereda sig på kriget. I Prance he er det: Vi be