Kiss har, som bekant, aflidit i Bordeaux. Hans lik följdes till grafven af en mängd deputerade och flera ministrar. Vid grafven talade Gambetta, som hänvisade på Strasbourgs tillgifvenhet och hjeltemod. Han fortfor med djupt rörd stämma: Våldet skiljer oss, men blott för en tid, från Elsas, denna den franska patriotismens traditionela vagga. Våra bröder från denna olyckliga landsdel ha ända till olyckan värdigt uppfyllt sin pligt. Må de trösta sig i den tanken, att Frankrike icke kan för framtiden ha någon annan politik, än den som afser deras befriande. Republikanerna måste ånyo svära oförsonligt hat till de falska cesarer, hvilka framkallat alla dessa olyckor, glömma sina egna splittringar och enas i den patriotiska tanken på en vedergällning, som skall vara rättens och rättvisans protest mot våldet och uselheten. Församlingen utbrast härpå under djup rörelse i ropet: Lefve Elsas! Staden Bordeaux hade på sin bekostnad anordnat om begrafningen. Mr Jaubert, medlem af ÅInstitutet, deputerad för Cher, har hos akademien för naturvetenskaperna i Dresden begärt befrielse från att vara dess medlem, skrifvande: Det nuvarande kriget mellan våra båda folk har antagit en sådan karakter, att en fransman icke mera kan, utan att kompromettera sin värdighet, underhålla ens vetenskapliga förbindelser med institutioner på andra sidan om Rhen, — Beklagligt, ty vetenskapen står dock öfver hvarje politisk känsla. Fleuristerna i Paris ha från England erhållit ansenliga beställningar på förnämligast svarta blommor. Eftersom de tyska husen icke anse sig kunna göra direkta beställningar hos de franska fabrikanterna, har man uppdragit dem åt engelska kommissionärer. Man beräknar, att äfven om de franska jernbanorna dagligen begagnas för hemförandet af de tyska trupperna, så skall det likväl härför åtgå 30 dagar. Och då dessutom 350,000 franska fångar äfven skola hemföras, så kan man göra sig beredd på ett asbrott för flera veckor i jernvägstrafiken. Preussarne ämna att spränga fästningen Sedan i luften. De officiela preussiska tidningarne meddela nu följande detaljer om det nyförvärfvade rikslandet Elsas-Lothringons administrativa organisation, hvilken till största delen redan är utförd. Den förra franska indelningen i arrrondissement är upphäfd och den preussiska kretsindelningen införd. Hela det annekterade området indelas för framtiden i 3 departement: 1) Nedra Elsas med 8 kretsar och 610,547 innev., 2) Öfra Elsas med 532,035 innev., 3) Tyska Lothringen med 520, 131 innev., tillsammans omkring 275!; qv. mil med 1,682,713 innev. I spetsen för hvar och en af de 23 kretsarne ställes en kretsdirektör (öfvertagande de f. d. franska underprefekternas funktioner) jemte tvenne sekreterare. Alla kretsdirektörsbefattningar äro redan tillsatta. Postoch telegratväsendet är äfven nästan fullständigt organiseradt. Inalles 115 preussiska postanstalter och expeditioner ha blifvit inrättade. En mängd betydliga förändringar ha äfven blifvit vidtagna inom skolväsendet, som skall underkastas en genomgripande förtyskning. Alla de 23 kretsarne i den nya provinsen ha erhållit tyska namn. Chateau Salins heter hädanefter Salzburg, Thionville Diedenhofen, Cerney Sennheim, Saverne Zabern, Fauguemont Falkenberg o.s.v. Enligt en telegrafunderrättelse till ÅAugsb. Allg. Ztg har guvernören i Strasbourg straxt ester fredsslutet utfärdat ett dekret, i hvilket den i slutet af Febr. utskrifna kontributionen af 25 fres pr hufvud blifvit återkallad. NMunicipalrädet i Metz har enhälligt utfärdat en protest emot stadens införlifning i Tyskland. Efter en längre historisk utveckling om Netze ställning i medeltiden och den nyare tiden, slutar aktstycket med följ. taktiska upplysnisgar: Vid den sista folkräkningen år 1866 bevisades, att af 47,242 innev. hörde 44,367 till landets nationalitet, d. v. s. de talade franska. Det fanns endast 1741 tyskar i Metz, deribland inberäknade en mängd österrikare. Man får anmärka, att största delen af dessa, hvilka blott tidtals uppehöllo sig härstädes, voro tjenstefolk och handelsbetjenter hos åtskilliga af stadens handelshus, hvarest de måste lära sig franska. Vi tillägga, att till och med bland den vetenskapligt bildade klassen af befolkningen har studiet af det tyska språket, trots grannskapet till Tyskland, aldrig mött sympati, och att högst få tala detta språk, ja icke en gång förstå det. Befolkningen i Sarreguemines har likaledes tillställt den franska regeringen en adress, i hvilken den i de kraftigaste uttryck protesterar mot införlifningen i Tyskland. I slutet af adressen, som eger 32,000 underskrifter, heter det: Vi undertecknade skola aldrig finna oss i att bära den skammen att förlora vår egenskap af fransmän; och fransmän kunna icke heller utan brettslighet och feghet öfverlemna Moselledepartementets olyckliga innevånare åt en alltför mycket segerrusig eröfrares godtfinnande. Begge dessa dokument ba blifvit tillställda den parlamentariska deputation, som kallas traktatdeputationen, och som åtföljt de franska underhandlarne till Paris. I Englands öfverhus har marquien af Salisbury under hänvisning på förhållandet till utlandet framhållit nödvändigheten af att sluta nya, fasta allianser. Han erinrade om, att Preussen vid fredslutet afslog en intervention, att Ryssland uppsagt sina traktatsförpligtelser och att Amerika nyligen med öppna armar mottagit senierna. England måste åter intaga den ställning, som tillkommer detsamma. Den