ringär af sientlighet. Raris närvarande utscende. (Korresp. till )Indep. Belge-Jag hade föreställt mig att i Paris finna en blek, afmagrad befolkning, böjd under tyngden af sorger och försakelser; möjligen var det så under de första dagarne efter kapitulationen, men i dag märkte jag till min förvåning att hutvudstaden återtagit en del af sitt fordna utseende. Gatorna voro uppfyllda af promenerande som tycktes vara vid ganska lifvad sinnesstämning; boulevardbutikernas bodtönster, och till och med de vid smågatorna, voro försedda med de mest olikartade matvaror; jag säg der kött, frukter och legumer till hälften så godt pris som i Versailles. Smahandlandena sålde ost, apelsiner, sill och potatis på gatorna; centralhallarne vid gatan Montmartre voro öfverfyllda med allehanda delikatessvaror; i restaurationerna i Palais-Royal serveras ostron, färsk lax, karp, gåslefverpastej. ål, vildt m. m. På de mindre restaurationerna erhålles en ypperlig diner för 2 a 3 fres, och jag måste tillstå att jag icke i Versailles för 10 tres fått en så närande middag. Ilundköttet tyckes, oaktadt hungersnöden, ej haft någon särdeles strykande afgang, ty man ser ännu på gatorna utmärkta vindtoch fågelhundar samt mopsar. . . Jag bemärkte bland annat den stora bristen af enskilda och allmänna åkdon; omnibusarne ha likväl återtagit sina vanliga turer. Men det som mest förvånar framlingen är den mängd militära uniformer man finner på gatorna; nästan alla äro iförda mobileller nationalgardisters uniformspersedlar och man ser ganska få personer, som icke åtminstone ha en galon eller en röd passepoile på sina pantalonger eller bluser. Man påstår dock att dessa försvinna allt mer och mer och att tusentals nationalgardister ha ikladt sig civila kläder. Paris gör i dag ett egendomligt intryck om man jemför det med dess utseende för några månader sedan. Förr uppnådde boulevardlifvet först sin rätta glans då gasen började tändas, då de tusentals magasinerna utbredde sina rika alster af den moderna industrien i sina fönster, då de eleganta landauerna och ystra spannen slogo gnistor på stengatorna, styrande till teatrarne eller de talrikt besökta konsertsalarne. Hvilket lif, hvilken rörelse! Och hela denna mängd, som skrattade och sjöng, som skyndade till sina nöjen utan att tänka på morgondagen, kunde den väl ana det öde som förestod den och om det förfärliga uppvaknande, som efter loppet af månader väntade den. Hvilken skilnad numera! Tystnad, mörker och enslighet ha efterträdt allt detta sociala lif, som gaf åt Paris offentliga nöjen en så egendomlig stämpel. Kl. 6 stängas alla butiker och då förut tusental af promenerande cirkulerade på boulevardernas trottoirer till öfver midnatt ser man i dag knappt någon skugga smyga fram längs husraderna vid skenet af dystra och flamtande petroleumlampor. Man måste likväl medgifva, att under nationalförsvarets styrelse moraliteten i hufvudstaden varit bättre respekterad än under kejsardömet. Under sista tiden ha nemligen högst få isolerade brott blifvit utförda. Utom det att några utrymda hus straxt utom staden plundrats, ha inga stölder blifvit begångna. Mord äro äfven högst sällsynta och la Morgeues förfärliga sal har länge stått tom på kadaver. Fall af galenskap och svagsinthet ha dock inträffat och helsovårdsanstalterna äro uppfyllda af häraf ansatta patienter. Kopporna ha äfven gjort stora härjningar, men åro numera i aftagande och öfverallt på gatorna finnas uppslagna atsischer, hvari innevånarne uppmanas att läta vaccinera sig. På vissa tider vaccineras äfven gratis och på vissa dagar erhålla de som undergå denna operation en liten gratifikation. Gatornas och de allmänna platsernas rengöring ombesörjes numera på det sorgfälligaste.