Rom och Jesuiterna. Till LIUdep. belge? skrifves ifrån Rom 1. 16 Febr: Den legitimistiska och klerikala reaktionen verkar och konspirerar. Dess koryfber, hvilka lyste genom sin f anvaro vid angreppet på porten Pia, d. 20 Sept., hvilka beslöjade sitt ansige vid den nasienska armens intåg och hbvdka, gripna af fruktan, skynstade att innestanga sig i sma kallrar, ha smanugom blifvit djerfvare genom segrarnes fordragamnet och deras ferdna offers tålighet. Genom den rihet, de åtnjata, grunda de vålasamma och fanaviska tidningar; de ha bildat ett röre separti; de låta uppror preuikas i kyrkorna; ue organtsera hemliga sällskaper, som utdela penningar; göra hem iga enrolleringar för ett nytt korståg och smickra sig med att skola återställa den hel. stolens verldsliga makt. Jasuiterna stå i spetsen för alla dessa intriger, och de understödjas af prester och munkar ur alla ordnar. Polisen har nyligen fått tag i en litografisten, i hvilken är graverad ett kors, bestämdt till att gjutas i brons och utdelas till de trogna såsom igenkanningstecken. vid en undersökning i dominikanerklostret på Aventinska berget har man i en cell sunnit vigtiga papper rörande detta hemlighetsfulla förbund; tem personer af schweizisk börd ha äfven häktats, under det de voro sysselsatta med att bilda en legion, till hvilken påfvens otficerare och soldater skulle utgöra kärnan och hvilken skall samlas i Belgien. Dater Curci trän Jesu Sällskap håller revolutionåära meetings i Gesu och S:t Ignatii kyrkor. Han håller der bittra och utmanande predikningar. Han förolämpar och nedsvärtar den italienska regeringen och tvekar icke om att smutskasta konungen och den k. familjens medlemmar. Man hade tänkt åtala denne cyniske predikant, men han har tagit sin tillflykt till Vaticanen, som är okränkbar. Det är icke underligt, att man i Rom starkt agiterar för jesuiternas fördrifvande. Påtvens beteende att gifva konspiratörerna fristad hos sig visar bäst ohållbarheten af den kompromiss, som ingåtts mellan den italienska regeringen och påfvedömet. Man måste till sist taga steget rakt ut, upphäfva påfvedömet såsom furstligt och lemna den katolska kyrkan full fribet. Men vilkoret härför är en ny reformätion, och den skall komma -— man kan redan förmärka, huru det är vår i lutten.