rande år, efter ett samtal med eder korrespondent i Stockholm, lemnade honom cn skriftligen författad redogörelse för det samtal jag haft med preussiska geheimerådet P. Någon tid efter min återkomst till hemmet erfor jag att Göteborgs Handelstidning skulle ha ansett min berättelse vara osann, men då jag ej har tillgång på nämnde blad, så har jag ej kunnat veta hvarpå tidningen grundat denna sin förmening. Nu finner jag emellertid af Göteborgs-Posten för Måndagen d. 27 Pebr, att Handelstidningen frångått sitt första påstående, men istället förvandlat geheimerådet P. till en handelsexpedit R. från Berlin, ! hvilken skulle 10at sig på min bekostnad. Tillåt mig de. före att få lemna följande upplysningar i frågan. . För vårdandet af min helsa har jag under flera somrar besökt dels tyska läkare och dels på deras tillrådande flera tyska badorter och har många gånger sammanträffat med preussiska undersåter, som oförbehållsamt framställt den absoluta nödvändigheten för betryggandet af Preussens maktställning i det za Tyskland att erhålla en stor örlogsflotta och för den ett marinetablissement beläget utanför Tysklands gränser, och som orsak dertill har alltid uppgitvits att Preussen måste ega ett öfverräsande välde på nordtyska förbundets sjöväsende. Emedan dessa preussare haft sig bekant att jag var svensk, hatva de, sannolikt af personliga grannlagenhetsskäl, afhallit sig ifrån att uppgifva Sverige såsom det land der Preussen skulle kunna förvärlva sig en örlogshamn, men antydningar derom hafva dock icke saknats, under det att de flesta Jikvisst föreställt sig att en sådan örlogshamn lättare stod dem till hands på Danmarks område, emedan Daumarks införlifvande med Tyskland betraktades som endast en tidsfråga at dem; och denna föreställning vann ökad styrka ju mer de tyska härarne förliden sommar inträngde på krankrihes område, och ingaf alla preussare med hvilka jag sammanträffade den fasta ofvertygelsen, att Preussen skulle diktera lagar för både Danmark och Sverige. Betraflande nu det preussiska geheimerädet P., som jag sammanträffade med i jernvägskupen vid Alivestad, så var ban en man med så stor bildning och ett så fint väsende, att jag aldrig under mina resor sammanträfiat med någon handelsexpedit med honom jemtörlig i lefnads-ätt och bildning. Ilans hela utstyrsel antydde också en person af högre samhallsstallning och han medförde i kupn några reseeflekter, försedda med hans namn fullt utskrifvet, hvilka man aldrig ser att handelsexpediter begagna. Och hvad mera är, hen inlät sig icke alls på samtal om handelsaffarer, hvilket ju är det karakteristiska hos handelsexpediter från Tyskland. Jag tillåter mig icke att undersöka hvarföre Handelstidningens redaktör nödvändigt vill degradera en bildad man med ett värdigt uppförande till en för sin narraktighet allmänt i Göteborg bekant handelsexpedit R. från Berlin. Men då denne hr R. synes stå på en så förtrolig fot med Handelstidningens redaktör och de ganska säkert vilja i allt biträda hvarandra, så föreslår och uppmanar jag Handelstidningens redaktör till att vidtaga en åtgärd, hvartill hedern bör förpligta honom. Om handelsexpediten R. uppgaf sig vara geheimerådet P., med hvilken jag samtalade och för hvilken jag uppgaf mitt namn och hvilket flera gånger upprepades under samtalets gång, så bör hr R. kunna angifva det, och dertill berättigar jag honom, och för att underhjelpa hans minne utsätter jag här nedan begynnelsebokstafven af mitt namn. Men då det är möjligt att han glömt det, så finnes en annan lättare verkställd åtgärd, hvartill jag äfven uppmanar honom, bestående deri att han offentliggör dagen då vi sammanträffade vid Alfvestad och fortsa te regan till Jönköping, och en sådan uppgift bör han ganska lätt kunna meddela. För min del lemnar Jag Eder daguppgiften jemte detta bref och kontrolleringen kan gauska lätt verkställas af Eder och IIandelstidningens redaktör samtidigt. Den föreslagna bevisningens åstadkommande rörande handelsexpediten R:s identitet med gekeimerådet P. bör vara en hederssak för den förre och ändå mera för Handelstidningens redaktör. B P.S. Jag har kanske rättighet fordra att denna uppsats införes i Göteborgs IIandelstioning. men jag betviflar att den der intages och saken kommer ju ändock till tidn:s kännedom. Det andra bretvet, som från annan stad tillsändts oss af hr R. och hvilket i sig sjelt innebär svaret på det föregående, lyder (i svensk öfversärtning) sålunda: Till Red. af Göteborgs-Posten. — — — — Om jag nu ock såsom hvarje annan menniska har mina fel, så eger jag genom uppsostran så mycken takt, att jag ej vill såra någon, minst vill jag tillåta mig att såra edert landk). Jag förklarar nu härmed att jag d. 12 Januari innev. år anlände till Sverige och att jag aldrig fört nägot samtal om det ifrågararande ämnet simt intet vet om hela historien. Det är deremot bekant för mig utt någon tillåtit sig ett :å gement skämt med mig och d missbrukat mitt namn. Efter närmare efterforskning skall jag offentligen tillkännagitva denna persous namn då jag kommer till IIamburg. — — Jag tecknar c. R Det torde vara alt förmoda att H.-T:s red. besparar hr R. besväret med den tillämnade esiersorskningen genom ati för honom uppgifva namnet på den person, hvilken tillät sig en för H.-T:s red. så komprometterande dri t. Vi torde kanske böra tillfoga att ingändaren hr B. icke blott för oss uppgifvit sitt namn — ett namn som troligen är väl bekant för II.-T:s red. — utan jemväl meddelat oss namnet på det preussiska geheimerådet. Till sist få vi tillägga att såväl geheimerådssom expeditfrågan härmed är afslutad i denna tidnings spalter.