En icke oväsentlig del i tyskarnes fram sangar i kriget ha deras rikliga mängd al atmärkta topegrafiska kartor hatt. I Milit. Zeit. upplyser en baierak officer, att det topografiska departementet i Mäncben vid krisets utbrott utdelade mer än 100,000 kartor öfver krigaskådeplatsen. Allt som tyskarne trängde fram i fiendens land, och för hvarje gång en ny strategisk kombination var i görningen, utdelades nya kartor, hvilka innehöllo till och med de minsta byar och enskilda gårdar, som skulle passeras. Skalan var 1: 80,000. Belägringsarmån kring Paris egde en karta med skala 1: 4C,000. En i Frankrke mycket använd karta är den franska of ficiella atlas. upptagen efter skalan 1: 320,000. Det topografiska departementet i Berlin har flera år före kriget varit sysselsatt med alt reproducera denna karta i dess ursprungliga storlek, så alt det vid krigets utbrott va: istånd att utdela mer än två millioner kopior deraf. Till kartornas fabricerande begagnader hamppapper; på detta sätt kunna de genast användas utan att vara uppklistrade och upptogo endast fjerdedelen så stor plats som de på värt klistrade. Utslitna eller förlorade kartor ersattes genast till mycket ringa belopp af de särskilda generalstaberna. Ett sällsamt öde tyckes fortfarande sörfölja allt, som står i förbindelse med det napoleonska kejsardömet, till och med om det blott handlar om hus och baracker. Natten mellan d. 18 och 19 Febr. nedbrann sålunda i grund kejsar Napoleons f. d. paviljong i lägret vid Chalons. Om eldens uppkomst känner man ingenting. Skadan är i alla fall at föga betydenhet, då byggnaden helt och hållet bestod af trä och var omöblerad. Fästningen Belfort besattes d. 18 Febr. af preussiska och badensiska trapper. Om betydelsen at denna sista eröfring trån tyskarnes sida yttrar en militärkorrespondent i Times Vanban, hvilken använde 20 år af sitt lif under outtröttligt arbete för att befästa Irankrikes norra och östra gräns från Dunkerque till Besancon, plägade kalla öppningen vid Beltort Prankrikes Achilleshäl, den mest hotade och farligaste punkt i det tredubbla jernbälte, hvarmed han omgaf Frankrikes granslinie. Belfort öppnar vägen till Paris på en bida, som är utan försvarsmedel; Belfort beherrskar dessutom Lyon; det hotar och neutraliserar till en rad Strassbourg; det slankerar hela den rad at fästningar, som äro bestämda att afvärja hvarje anfall från tysk sida. Så skret och tänkte Ludvig XIV:s berömde ingeniör. I hans ögon var till och med Metz en fästning af underordnad betydelse i jemförelse med Belfort. Ty Belfort har samma lokala terräugfördelar som Metz, och är liksom detta en fästning af första rang, men har tillika de stora fördelarne, att det kan försvaras af en jemförelsevis mindre truppstyrka, samt eger en ringa civil befolkning, hvilket gör ett uthungrande nästan omöjligt.