Franska Nationalförsamlingens första möte. (Ur en korrespondens till Times). — — — Omkring kl. 2 e. m. d. 13 Febr. började de deputerade med en för franska deputerade ovaulig punktlighet att samlas i rummet, men de aldra flesta ansigten voro fullkomligt främmande för mig. Då och då syntes välbekanta ansigten och gestalter, och jag blef förvånad öfver den ringa entusiasm eller ens uppmärksamhet de väckte i en politisk och fransk församling. Voilå Monsieur Ihiers var den enda anmärkning jag hörde, då Frankrikes nye diktator, hvilken i mitt tycke såg förvänansvardt välmående ut i betraktande af de ansvarsfulla och ansträngande värf han utfört, långsamt framgick mellan två bänkrader, utbytande småleenden och helsningar med sina vänner samt då och då vördnadsfullt helsad, chapeau bas, af dem hvilka önskade gifva honom en speciell hyllning. Efter ex-diktatorn Gambetta såg jag öfverallt förgätves. Jag trur ej att han var der. I början trodde jag att svag helsa höll honom borta, men en af hans beundrare som träffat honom försäkrade mig att han åter befann sig vid god helsa, såväl fysiskt som moraliskt, lika förtröstansfull som någonsin rörande Frankrikes slutliga triumf, om det blott fortsätter kampen — ett förfärligt Åom-, utgången må bli hurudan som helst; men jag erfor en viss tröst af den hyllning som af församlingen etznades åt hr Thiers. Jules Favre, Garnier-Pages, Emanuel Arago, Pelletan, Jules Simon, Esquiros och ett antal andra celebriteter, hvilkas namn jag ej har tid att uppräkna, följde kort derefter, men med undantag af Jules Favre ådrogo de sig ej någon uppmärksamhet jemförlig med den som egnades hr Thiers. Blott en gång visade församiingen någon lifligare rörelse — någonting som betecknade ett plötsligt väekt intresse och nyfikenhet — då en mycket pittoreskt klädd gestalt med långsam och stolt gång kom in i rummet, och från hvarje mun hördes samtidigt det en gång så betydelsefulla namnet Garibaldi. Jag menar nu pittoreskt i jemtörelse med de prosaiska frackar och höga hattar af hvilka han var omgifven. Garibaldi bar en hög koniskt formad grå felbhatt — hvilken han underligt nog hade på hufvudet under hela debatten, den ende bland de deputerade som satt med betäckt hufvud — en lös blå poncha, som då den var ka