mentet, som dock anstallt så stor skada, utan befallte den preussiske majoren sitt folk att gå in i husen och slå petroleum ötver väggar och möbler. Då detta skett afbrändes 88 bus, och samtidigt sköt man i gatorra på de olyckliga innevånarne, hvilka siyktade åt alla håll. De inflytelserikaste af dem bortfördes utan angifvande af något skäl till Chaumont. Det ges en mängd exempel på, huru tyskarne dödat, misshandlat eller häktat personer, som aldrig burit vapen eller på annat sätt, försäkras det i boken, gitvit verklig anledning till de straffdomar, som ötver dem afkunnades. I arrondisgementet Clermont sköto de sålunda en hr Barbier, som aldrig varit soldat, under förevänning, Åatt han såg så militärisk ut. I Vitry-le-Frangais väcktes en embetsman en morgon af en tysk officer med fyra sodater, hvilken befallte honom att stiga upp cch kläda på sig, emedan han skulle skickas till Tyskland. Embetsmannen begärde att bli förd till högste betälbatvande otficern i staden. Detta skedde; på hans förfrågan om, hvarför han skulle föras till Tyskland, svarade den tyske otficeren endast töljande: Ni tycker ej om preussarne, och då ni genom det inflytande, eder sociala ställning ger eder, skulle kunna skada oss, så aflägsna vi eder härifrån. Embotsmannen fördes ögon blickligen på jernbana till Mainz, der han ännu befinner sig. I alla de nordfranska städer, eom tyskarne besatt, läto de högsta ofsicerarno genast efter besättandet kalla tidningsredaktörerna upp till sig och uppmanade dem att för framtiden redigera sina tidningar i en tyskvänlig anda. Då de alla nekade detta, blefvo de såsom krigsfångar skickade till Tyskland. Det engelska bladet Evening Standard af d. 29 Dec. meddelar innehållet af ett bret, som en af dess korrespondenter sått i byr Arques i närheten af Dieppe, der en tysk soldat glömt det. Utanpå brefvot stod: At sändt af Mayer, ordonnans vid 8:de kyrassierregementet, 8:de armåkåren, 1:sta divisionen, I:sta armen, till fru Mayer, Stolborg, i när heten af Aachen. Vi återgifva några utdrag ur detta i boken meddelade bref, hvilket, så som läsaren finner, är en illustration till Freytags här ofvan återgifna artikel: ... Hittills har ingen synnerlig förändring inträdt i våra vanor, åtminstone icke i mina. Det enda nya är, att vi, då vi åter komma hem, icke längre skola kunna skilja mellan ditt och mitt. Vi ha alla blifvit riktiga tjufvar; d. v. s. man befaller oss att taga allt, hvad vi finna, och som vi kunna ha nytta af. Eftersom de aldra flesta slotten i denna provins äro öfvergifna, tränga vi in i dem och taga allt, som det är mödan värdt att bemäktiga sig. Vi taga alla de hästar, vi träffa på, med oss och dessutom toilettesaker, speglar, borstar, skor, strumpor, linne och nattmössor. Officerarne taga naturligtvis det bästa; de bemäktiga sig präktiga selar och särskilt de utomordentligt värdefulla taflor sem finnas i slotten... Herren må veta, hvad slutet skall bli på allt detta. När ingenting mera finnes qvar ati taga i landet, börja vi förmodligen att taga ifrån hvarandra ... Men det må vara nog med dessa utdrag, ehuru boken är sull med berättelser, som kunna komma håren att resa sig på ens hufvud och ovilkorligen tvingar läsaren att göra sig den frågan, huruvida det verkligen varit ett krig mellan civiliserade horder, som vi bevittnat. En annan tidning yttrar efter bokens genomläsning: Minnet af konung Wilhelms segrar skall städse förblifva besudladt af blodiga handlingar, hvilka varit resultatet af en gränslös råhet och trolöshet och af en undertryckningsmani, som man skulle ha trott tillhöra för länge sedan försvunna tider, E:terverlden skall döma strängt öfver de blodsdåd, ur hvilka det nya tyska kejsardömet uppblomstrat. Antagligen skall man äfven från tysk sida kuona framkomma med faktiska berättel ser om nesliga och grymma dåd, som föröfvats af den franska befolkningen mot tyskarne; men kan, det väl anses underligt, om en annars fredlig befolkning gripes afursinne och yrsel vid åsynen at fiendens framfart? Vi skola fertfarande för vår del återgitva hvad som kommer till vår kännedom rörande dessa saker, emedan vi anse det vara en pligt för det fria ordets män att i detta fall verka för ubredandet af en sådan stämning bland folken, att gränser bli uppdragna äfven för kriget och tygellösheterna må stäckas af den allmänna afskyn. Den aktade parlamentsledamoten Sir Robert Peel uppläste häromdagen i engelska Underhnset ett utdrag ur en at röde prinsen Friedrich Carl uttärdad dagordre, i hvilken det heter: Utvecklen all möjlig verksamhet; förtrampen detta gudlösa land. Utroten denna röfvarhord, som kallas franska armn. Verlden kan icke få fred, så länge det franska folket ännu lefver. Då on ermåbefälhalvare kan föra ett så hänsynslöst språk, är det ej underligt, att soldaterna, vana vid disciplin, begå omenskliga handlingar: de öfverensstämma endast allför mycket med befallningarne från de högsta. Franska Nationalförsamlingens första möte. (Ur en korrespondens till Times).