en tjock halsduk. Hammaren träffade dock med den styrka att Co e föll raklång tillbaka i porthvalfvet. Ilenry tog ett språng ut efter honom, men greps bakifrån törst af en karl och i nästa ögonblick af ytterligare en. Hans högra hand var nu afvädnad derigenom att han kastat bort hammaren. Han gjorde ursinniga försök att slita sig lös ifrån dem och lyckades att gifva dem ett par slag med sin skyffel och elita sig lös ifrån dem. Den ene kastade sig då ner och grep honom om knäna; han var nära att krossa denne med ett slag af sin skysfel, då den andre åter slog armarne omkring honom, IIan kämpade ursinnigt för att slita sig lös, och så stor var hans styrka att de ej kunde öfverväldiga honom. Slutligen kastade han ifrån sig sin skyffel, fattade dem båda vid strupen och kramade dem så att deras ansigten blefvo purpurröda, då han olyckligtvis erhöll ett så häftigt slag på högra armen att den var nära att gå af. Han släppte tag, uppgaf ett rop af smirta och svängde med den venstra banden den andre karlen så hastigt omkring, att denne erhöll nästa slag af Coles blyiska. Derefter gaf han med venstra handen Cole ett slag at, så att denne vacklade, utan att dock falla. Little rusade då på honom, fattade honom i strupen och skulle snart ha uppgjort saken med honom, om ej de andra återhemtat sig innan han kunde alldeles qväfva Cole. Nu blef det en strid mellan en mot tre. Han försvarade gälg som ett lejon, men småningom vunno de öfvertagsöfver honom, och slutligen kom det för g r 1