XIV. — Ja, squire, sade Abel Eaves — ty det var han som kom med denna sällsamma nyhet — ni ville ej tro mig; kom nu och se sjelf. Mr Raby försvann och svärddansarne återvände till köket, samtalande om det sällsamma förhållandet med kyrkan. Grace gick in i förmaket, åtföljd af Coventry. Hon satt tyst en stund och han gaf sorgfälligt akt på henne. — Jag undrar hvart mr Raby tagit vägen? Mr Coventry visste det ej. — Jag hoppas att han ej gått ut? — Jag skulle ej tro det. Det är mycket kallt i afton. — Säkert ämnar han sig ej ut för att se efter. — Skall jag fråga? — Nej, derigenom kunde han föranledas att gå. Men jag skullo gerna vilja veta hvar han är. En betjent bar nu in th. Miss Carden frågade efter mr Raby. — Han är utgången, miss; men jag har fått i uppdrag att säga er alt han ej skall bli länge ute. Grace kände sig ytterst orolig, ringde på klockan och frågade efter Jael Dence. Svaret var att hon ej varit på Raby Hall denna dag. Men kort derefter kom Jael upp från byn och gick in i mr Rabys kök. Der fick hon höra nyheter, som förmådde henne att genast begifva sig till förmaket. — Obh, miss, sade hon, vet ni hvar squiren är?