—— — —— att fråga efter nyckeln vidare; men Rabys ord var fast: han räckte henne nyckeln då de träffades vid middagen. Hennes ögon glänste till då hon fick den, men hon kunde ej öppna låset till taflan så länge han var inne; hon beslöt derföre att följa herrarne in i förmaket så snart hon kuade och derefter smyga sig tillbaka och se på taflan. IIon lemnade derföre bordet något tidigare än vanligt och satte sig ner vid pianot i förmaket. Men denna lilla list misslyckades. I stället för att herrarne lemnade matsalen, kom en betjent för att kalla henne tillbaka. Det var nämligen trettondedagsafton, och den vanliga svärddansen skulle ega rum. Mr Raby, som höll strängt på alla gamla vanor, ville nödvändigt att hans vackra gist skulle åse densamma och lofvade henne mycket nöje deraf. Hennes nyfikenhet tog derföre för en stund en annan riktning, och hon satt snart derefter i matsalen tillsammans med mr Raby och mr Coventry, väntande på svärddansarnes ankomst. hetjeningen kom in efter en stund, och då alla voro samlade hördes ljudet af en viol och en violspelare, groteskt utstyrd, inträdde snart åtföljd at flera andra personer, alla utklädda. Svärdaansarne bildade en ring och dansen började. Men det dröjde ej länge förrän den blef afbruten af en person som kom in likblek i ansigtet och utropade: — Vilja ni nu tro mig? Cairnhopes gamla kyrka är i brand! —