Denne yngre broder var hertigen af Berry (född 1778), som år 1816 förmälde sig med prinsessan Carolina af Neapel och d. 13 Febr. 1820 mördades af Louvel. Efter bans död tödde hans hustru, hertiginnan af Berry d. 29 Sept. 1820 en son, som bär titeln hertig af Bordeaux och gresve af Ohambord-; den sista titeln efter slottet Chambord, hvilket blef honom föräradt såsom skänk genom nationalsubskription och under kriget varit af egaren upplåtet till nationen såsom militärsjukhus. Chambord förmälde sig år 1846 med hertigens af Modena äldsta dotter Maria Theresia Beatrix Gaetana; äfven detta äktenskap förblef barnlöst. Den bourbonska konungaättens äldre linie skall således efter mensklig beräkning dö vt med grefven af Chambord, och dess politiska anhängare — legitimisterna — äro till en del äfven af detta skäl icke synnerligen talrika. Hans politiska verksamhet har icke varit synnerligen stor; han har vanligast fört ett stilla lefnadssätt i Frohsdorf nära Wien, den stad i hvars omnejd så många fördrifaa furstefamiljer äro samlade, eller i Venedig. Af sina anhängare i Frankrike (hvilka isynnerhet äro talrika i några sydliga departementer, Haute Garonne t. ex, der man nu vid de sista valen, d. 8 d:s, valt 6 legitimister) mottager han ständigt tillgifventsadresser. Under de senaste krigshändelserna skall grefven af Chambord, för att vara till bands, hafva uppehållit sig en längre tid i Schweiz. Den yngre, orisanska konungalinien, sväfvar deremot icke i någon fara för att dö ut. Konung Ludvig Filip hade i sitt lyckliga äktenskap med Marie Amålie fem kraftiga, talangfulla söner, hvilka, med undantag af den äldste, ännu alla lefva och glädja sig åt den bästa helsa. Den äldste af hans söner, Ferdinand, hertig af Orlåan s, föddes d. 3 Sept. 1810. Denne prins, hvilken genom sina sällsynta själsgåfvor, sitt ridderliga sinne och sin kärlek till konst och vetenskap förvärfvat sig en popularitet, hvaraf ingen medlem af de franska konungafamiljerna varit i åtnjutande allt sedan Henrik IV, omkom på ett olyckligt sätt d. 12 Juli 1842 vid Neuilly. Hans hästar skenade och han kastades ur vagnen; han dog i följd af fallet. År 1837 hade han förmält sig med den snillrika prinsessan Helena af Mecklenburg-Schwerin (död 1858). Med henne hade han tvenne söner: Ludvig Filip grefve af Paris (född d. 24 Aug. 1838), hvilken således f. n. är hufvudman för den orläanska konungaslägten och pretendent till den franska konungakronan, samt Robert, hertig af Chartres (född d. I Nov. 1840). Båda prinsarne, hvilka vu inträdt i den kraftigaste mannaåldern, ha hittills hållit sig temligen fjerran från det politiska lifvet. De ha en längre tid bott med sin mor i Eisenach, sonare ha de uppebållit sig i England och tillbragt mycken tid 1å resor. Ludvig Filips andre son är hertig Ludvig af Nemours, född d. 25 Okt. 1814. Han blef år 1831 vald till konung af Belgien, men afslog valet på inrådan af sin far, som fruktade för de andra makternas protester. Etfter den äldre brodrens död blef han designerad till regent i Frankrike under grefvens af Paris eventuela minderårighet. Af Ludvig Filips fem söner var han den minst omtyckte, på grund af hans stränga och frånstötande sätt, fastän man ansåg honom för en utmärkt officer. Under fälttåget i Algeriet visade ban stor oförskräckthet, djerfhet och uthållighet. År 1840 förmälde han sig med hertiginnan Victoria af Coburg (död 1857), som skänkte honom tvenne söner: grefven af Eu (född 1841) och hertigen at Alengon (född 1844), samt tvenne döttrar. Grefven af Eu anses för en dugtig soldat. Han är öfverbefälhafvare inom den brasilianska armån och gift med kejsar Pedro II:s dotter Isabella. Den tredje sonen är prins Frangois de Joinville (född d. 14 Okt. 1818). Joinville betraktas af många såsom den mest begåfvade af Ludvig Filips efterlemnade söner. Säsom sjöofficer har han förvärtvat sig ryhte för tapperhet och duglighet. Då Februarirevolutionen utbröt år 1848, stod Joinville jemte sin broder Aumale i spetsen för en ansenlig styrka i Algeriet. Joinville egde sina underlydandes fulla tillgifvenhet och förtroende; han skulle säledes kunnat bereda republiken stora svårigheter. Han böjde sig likväl för nationens vilja och öfverlemnade befälet till de republikanska myndigheterna. Måhända härleder sig den popularitet, som Joinville städse åtnjutit inom flera trakter af Frankrike, till en del från detta steg, hvilket vittnade om lika mycken sjelfbeherrskning som tillgifvenhet för fäderneslandet. År 1843 förmälde han sig i Rio Jeneiro med Don Pedros syster, prinsessan Francesca de Braganza, som skänkt honom en son, hertig Peter af Penthievre (född 1845), som är löjtvant vid portugisiska flottan, och en dotter, Francisca, som är gilt med sin kusin, hertigen af Chartres. Joinville har varit den af alla de orleanska prinsarne, som gjort de största ansträngningarne, för att få komma tillbaka till FP. nia