En korresp. från Neufchåtel tillTimes lemnar under d. 4 d:s en skildring af det i hvarje hänseende eländiga tillstånd, hvari de franska trupper befunno sig, som hade öfverekridit den schweiziska gränsen. Så snart ett telegram till Neufehåtel hade bebådat ankomsten af 500 man franska trupper, utfärdade den internationella understodskomit6n ögonblickligen en uppmaning till innovänarne, att, så fort som möjligt, skynda ner till jern vägsstationen med de lissmedel, som under en timmas tid kunde hopsamlas och på detta sält lyckades man så ihop så mycket att det ej blott fullkomligt räckte till en hvar af de uthungrade soldaterna utan äfven till ännu ett hka stort antal. Man fick se qvinnor ur de fattigaste klasserna ila ner till jernvägsstationen med den soppa och de potatis, som de tillagat åt sina egna familjer och de franska soldaternas tacksamhet var ej heller ringa. De kastade sig öfver alla födoämnen som de kunde nå och voro nästan allesamman trasiga och fullkomligt i saknad rf strumpor. Här såg man en soldat barhufvad, der en zuav med en preussisk hjelm iaället för den röda mössan. Skor och stöflor hörde till sällsyntheterna, de flesta af dem hade blifvit qvargittande i snön, några få af soldaterna hade ersatt dem med traskor, som de sjeltva försärdigat under vägen. Manskapet klagade öfver att officerarne handlat törradiskt och dessa sköto skulden på goldaterna, som, efter deras utssgo, saknade all disciplin och ej ville gå i elden; kort segdt, man hörde ifrån båda sidor endast klagomål och uttryck af misströstan. Soldaterna omtalade, att de bade vandrat upp och ner för bergen längs gränsen, utan att veta hvarken hvar de sjelfva belunno sig eller hvar de hade fienden. Ettorhand blefvo de alltmer och mer inspärrade, dels genom dess egen armås reträtt, dels derigenom att preussarne, med hvilka de då och då skärmytelade, oupphörligt ryckte närmare. Då de ej vågade att tända upp några eldar och då deras brödförråder voro totalt slut, hade de ingenting annat att förtära än de råa potat s, Bom påträffades i de öfvergifna byarne och ingenting annat att dricka än snövatten; hunger och nödstäldhet i alla möjliga afseenden hade till sist tvungit dem att ötvergifva sig till de schweiziska trupperna i Pontarlier. Ewedan tyfus och smittkoppor hade yppat sig bland soldaterna fingo de ej tillå