yttrande, skall kanhända mr Little öka sin godhet mot oss genom att gå till Raby Hall och skicka folk hit efter oss. — Jag kan ej göra det, svarade Henry. — Och det var ej heller det jag ämnade föreslå, aade Grace lugnt. Men ni skulle kanhända vilja ha godheten följa med oss till Raby Hall? I sådant fall skulle jag känna mig fullkomligt trygg. Jag öuskade äfven att mr R by skulle få uttrycka sin tacksamhet för den tjenst ni bevisat oss, ty jag inser huru kallt och betydelselöst allt hvad jag sagt er är; jag tycker att det fattas mig ord för att uttrycka min tacksamhet. — Miss Carden, svarade den unge mannen allvarligt, jag kon ej göra detta. Mr Raby är ej min vän, och dessutom är han en bigott gammal man som skulle köra bort mig från denna plats om han visste att jag funnes här. Ni kommer mig att r,dna då ni talar om tacksamhet mot mig för det jaz ej låtit er omkomma. Finns det en enda menniska i heli verlden som skulle ha handlat på annat sätt än jag har gjort? Men en sak vill jag säga: det skulle vara litet hårdt om ni till gengäld för hvad jag gjort satte mitt lif på spel genom att yttra ett enda ord om att jag finns här. Ni kunna lätt finna att jag ej af egen böjelse valt ett sådant ställe som denna gamla kyrka till min verkstad, och det fordras ej så litet mod och en stark vilja för att nattetid arbeta här öfver grafvarne. — Jag inser det fullkomligt. Skråföreningarne! — Alldeles. Ni måste derföro lofva mig att ej yttra