man har långa terminspensa, gälla våra anmärkningar uteslutande systemet, men ej det läroverk, hvars schema vi lagt till grund för våra beräkningar. Se här! IlIvarje Måndag har vÖfra i Sjette: . 2 sidor transk öfversättning samt 2 å 3 sidor i Oldes gramm.; öfverlasningstid... 2!, t. 3 sid. af Ekelunds Medeltidens Historia; öfverläsningstid ..... Ä ... . Un Ett kapitel af Ciceros Orationer; öfverläsningstid.............. .. 1 25 vers af Virgilius; öfverläsningstid Ba 67, t. Fredagarne hafva samma afdelnings hel-klassici: Homeros: y sida; öfverläsning.. 1 t. Teologi: 2 a 3 sid. d:o Xenophon: 23 sid. d:o Livius: 1 sid. d:o Cicero: 1 sid. d:o a 6 t. Måndagarne har tredje klassens latinlinie: Katekes: 2 sid.; öfverläsning .. 1 t. Tyska 3 d:o Latin: 6 å 8 rader med mots verläsning ....... ...... Svenska: öfverläsning. Historia: 2 sid.; d:o ......... h 8S:a 52 t. Vi skulle på detta sätt kunna fylla spal ter med bevis för påståendet, att den nuvarande skollagen på ett hardt nära omenskligt sätt tager gossens och ynglingens krafter i anspråk, och vid den nu uppgjorda beräkningen hafva vi dock ej upptagit lärjungarrnes hemseripta, som likväl i de högre klasserna upptaga ötverhufvud minst en timma för hvarje dag. I vårt påstående, att en yngling med fullt medelmåttigt läshufvud behörver en sju å åtta timmars hemarbete ligger således ej den ringa-te öfverdrift utan blir, beklagligt nog. den oemotsägligaste verklighet. Hvart skall, frågar man sig med oro, detta i längden föra? Skall det ej inom en ej alltför aflägsen framtid skapa ett slägte af pygmeer med små 8sjä lar i sina skröpliga omhöljen, utan lyftning och utan kratt! Men saken bar dessutom en vigtig, ehuru alltför litet uppmärksammad sida. Derigenom att dagens hemarbeten vanligtvis äro af den beskaffenhet att dessa ej kunna inläras, åtminstone ej som sig borde uppstår nemligen ett fusksystem, hvars följder kunna hafva den menligaste inverkan ej blot på ynglngens och mannens karakter, utar äfven på hans senare lif och yttre omstärdigheter. Fråga blir mera sällan att grundligen kunna dagens hemlexor än att synas kuona dem. Fråga blir för gossen mera sällan att genom ett ärligt och redbart arbet göra hvad han kan, än att, då han kännesig örveransträngd eller jägtad, genom god: vänner och trogna grannar hanka och släpsig fram — något som all verldens profscriptoch examina ej skola kunna helt och hället sörekomma. Och följden häraf? Jo, lika sä kert som att det tidigt inpreglade ordningssinnet och den redan barnet ingifaa varmpligtkänslan blifva en skatt för lifvet: skatter af goda vanor — lika säkert är, att de ondö följa oss, och ännu trognare, lifvet igenom Ja, mången bankrutterad köpman, månge: oduglig tjensteman skall måhända, ehuru tö sent, inse, att de fel som skapat deras lit olycka och gjort dem till hvad de blifvit, fän sin näring och utveckling just af ett skol system, som gjorde lögnen till behof och slartvet till en nödvändighet. Och denna så kallade bildning, äfven om den, underlgt nog, ej alltid medtör sådan: följder, hvilket falskt sken, hvilket irrbloss är den ej! Då en törfattare om bildningen i Kina säger, att denna verkar lika välgörande som ett Novembermånsken på jordens fruktbarhet, har han på samma gång fällt ett träf fande omdöme om den bildning, som våra egna elementarskotor har att meddela. Och hur kan det annorlunda vara! Studiet at historien blir genom mångläseriet och det deraf uppkomna jägtandet ej annat än ett ögonblickligt inpreglande af några magra dats u och fakta; med öfversättningen framför sig J ge omgår man i flygande fling sin Cicero b eller Livius — troligen för den komparativa I språkforskningens skull; i botanik och zoologi inpluggar man som hastigast några torra sch. matiska uppställningar, under det man I, skrifver sina krior efter ett af läraren utgitve: so recept. Sålunda siffror och namn, namn och ls siffror, ingenting annat! Med något, som förN mår vidga hjertat, höja känslan, stärka pligts-5 och räusbegreppen samt lifva fosterlandskär-f ekon — härmed har systemet platt intet att I b skaffa. Men hvart, fråga vi ånyo, skall detta k längden föra? Skall ej ynglingens fantasi v — denna fjeder, som håller menniskans högsta m verksamhet vid lif — på så sätt helt och b. hållet förqvälfvas? Vi veta mer än väl, att å vi härmed drifva en kättersk lära, då mången d betraktar denna som något syndigt, hvilket h. borde förqvätvas, ja, uppryckas med rötterna. I ti Man besinnar ej, att det är genom denna zudagåfva, som menniskan gör sig oberoende in if tid och rum; det är denna, som ger våra at öreställningar lif; det är denna, som böjer ne 8 på andaktens vingar; det är denna, som M itvar oss till ädla handlingar — med ett ord: Ä let rent menskliga väckes härigenom tll lif bl ch verksamhet inom oss. Vi veta allt för m äl, att denna förmåga, missriktad, kan föra N ss in på de farligaste irrvägar, men vi veta de ck, att den uppfostran som dödar inbillningsså raften älven dödar idealen i ynglingens själ, Å. varigenom den högre verlden för honom tllå lutes och det ljus utsläckes, som upplyser kl ans ädlare mål. Iabillningskraft utan föris tänd blir svärmeri men för, 2.1 Lar