mina vanner. Det samma som en annan pilgrim: söka frälsarens spår, andas Jerusalems luft, afbedja min synd i Gethsemanes skuggor. Må vara, att det fiones något katolskt i denna längtan efter det heliga landet, hon har likväl sitt ursprung i en gemensam mensklig känsla, känslan af att vara forntiden närmare, då vi se dess synliga spår för våra ögon. 1 Collosseum eller på kejsarplatsernas ruiner, der en pelare skjuter fram sitt ärevördiga hufvud mellan småblommorna, upplefva vi kejsartiden på ett annat och mera lefvande sätt, än om vi blott hade den nakna berättelsen framför oss; på Akropolis, omgifna af all den stolta skönheten och med gina i den violblå, ovissa horisonten, träder det grekiska litvet oss till mötes i dubbel rikedom; under en månskensnatt vid Gurre får sagan om Waldemar och Tova mera drömartadt ljus och skugga, än vårt hvardagsrum kunna gifva den. Och på samma sätt med det heliga landet och dess minnen. För visso, det är minnen som, i samma ögonblick de träda fram för tanken, sjelfva visa bort från det yttre till det inre, hvilka ej begära något tör sig sjelfva, utan blott rang såsom en vägvisare till ett land och ett rike, hvilka icke äro af denna verlden; tagas de för någonting annat, bli de yttre erinringarne, dessa Jordans böljor, detta Oljoberg, dessa Nazarets höjder sjelfva målet och icke en fingervisning emot målet, ljuset Ht och icke dess skugga, då ha vi den kaa tankegången och då ligger betraktank ten såsom en god gerning och till salighet icke sjerran. Hvarken i Je sm eller på Garizim skola vi söka Herran, och vi flona honom icke heller der, om vi ej sfinna honom i den armodsfullaste landtkyrka, och icke heller i kyrkan, om han icke är inom oss; minst af allt efterfölja vi Jesus genom att följa hans utvärtes fotspår, äfven om vi släpade oss på våra bara knän sjät för fjät från Galileen till Jerusalem, sastade i bergsöknarne och tvådde oss i Jordans vatten. Och likväl är en vallfart en helt naturlig sak; den ställer oss mera ansigte mot ansigte till bilder, med hvilka inbillningskrafton sysslat ifrån det första medvetandets löfutsprickning, den ger bestämda konturer åt figurerna samt dragerg oss närmare eller stöter oss längre bortMed dessa ord inleder förf. skildringen af sin valfart till det heliga landet. Det är den protestantiska pilgrimen, som besöker de heliga platserna, ej i tanke att derigenom bli bättre, utan mera af historiskt intresse. Den första åsynen af Jerusalem, den heliga staden, utöfvar ej heller på honom något öfverväldigande intryck, förrän minnena manats fram. Sjelfva platsen är för honom icke helig, den har blott ett historiskt intresse; också uttalar han sig ironiskt öfver, att det i den korsfästes graf Åhvimlar med guldoch silfverlampor till hans ära, som hvarken hade silfver eller guld. Och ett besök i Gethsemane en påskdagsmorgon framkallar det äkta protestantiska utropet: ÅEn hvar blir salig genom sin tro, om denna mäktar att knoppas i kärlek, ty på frukten skolen j känna dem, — icke på stammens bark, och icke på roten allena. Man behöfver icke resa till österlandet, för att lära detta, — men jag lärde det der till fullo. Så förgäter aldrig förf. att vid en skildring af någon helig plats — skildringarne äro i och för sig lifliga och grafiskt utförda — framkasta en reflexion, som visar hem från det yttre till det inre: från Jesu yttre lefnadshistoria till religionens inre lif, trån skalet till kärnan, från formerna till innehållet, som är kärleken, som är andens lif. Det är derför, som Richardts anteckningar från det heliga landet gjort på oss ett så angenämt intryck och helt visst skola göra det på alla andra. Fromheten lyser igenom hvarje rad, men det är den lefnadsfriska menniskans fromhet, ej sjukligt fromleri; dagboken blottar en kristens inre, men ej en kristen för hvilken bokstafven, det yttre är något, der icke anden ger lif åt formen, der icke tron är kärlek och kärlek är godhet i och för menniskan. På samma förlag har utgitvits tredje bandets 2:dra häfte af Den kristue kirkes historie af Fr. Hammerich, innehållande forts. af skildringen af kyrkan: nyare tid, särskilt reformationskyrkan och påfvarnes samt den romerska teologiens kamp emot denna. IIammerichs lättlästa stil är bekant, och den kommer väl till pass i teckningen af dessa brytningstider hvilka just i våra dagar, hvilka med dem ega gripande jemförelsepunkter, måste läsas med stort intresse. Från sammma förläggare har utfärdats inbjudning till subskription på ett större krigshistoriskt verk, neml. Den danske og norske llers Historie af 0. Vaupell. Det skall börja med 17:de århundradet, då elementerna bildades till den år 1660 upprättade stående danska hären. Norges här utgjorde en del af den danska till år 1814; förf. har derför äfven inflätat dess historia till denna tid. Verket, som skall åtföljas af talrika färgtryckta planscher och illustrationer, utkommer i 25 å 30 häften, af hvilka det första utkommit, lofvande genom en lättläst stil och angenäm behandling af ämnet att bli af ganska stort intresse. I typografiskt hänseende är verket utmärkt. Af det från Forlagsbureauet i Köpenhamn utgående verket Verdens historie af Cesare Cantu, frit bearbejdet ved E. Holm och Ph. Veilbach. ha andra och tredje häftena kommit oss