gud. Af utomordentligt stort intresse ar dock arbetet, hvilket, sagda partiskhet oaktadt, är af framstående förtjenst, lätt skrifvet och med skarp nagel afskrapande den fernissa, som tiden och den patriotiska förbländningen lagt öfver herostoden. (Stockholm, L. J. Hierta). Från vårt broderland Danmark hafva vi erhållit till anmälning en samling af flera goda arbeten af dels danska, dels norska författare, såsom: Kongs-Emnerne. Historisk Skuespil i fem akter at Uenrik Ibsen, hvilken i en ny och prydlig upplaga utkommit på den om den nyare norska litteraturens utbredning så förtjenta Gyldendalske Boghandeln i Köpenhamn. Kongs-Emnerne är kanske den nordiska dranatikens mest storartade alster, buret af en i Nurdens fornhistoria djupt bevandrad anda. Det finnes scener i detta verk, som äro af den största dramatiska effekt och vittna om en andlig kraft bos författaren, som i mer än ett moment höjer honom upp till Shakespeare. Kongs-Emnerne skall derför, hoppas vi, nu snart bli en kär läsning för de bildade äfven inom vårt land, hvarest detta skådespel, på grund af den hittills oförd erliga trägheten i de litterära förbindelsernn med Norge, hittills varit för mängden så godt soi obekant. Den allmänhet, som redan nu beundrar Brands och Peer Gynts skald, skall efter bekantakapen med här i fråga varande stora dikt ännu mera skatta det snille, som mäktat skapa så äkta nordiskt verk som Kongs-Emnern Den Fremsynte eller Billeder från Nordland j af Jonas Lie. Lie är en af det moderna Morges mera framstående diktare, ehuru vi dock hittills mest känna honom såsom tillfällighetsdiktare, i hvilken egenskap han fxambragt alster af ganska högt värde. Inledningen till Den Fremsvute, eller sjeltva det novellistiska. bOk höjer sig icke i någon mån öfrr den hvardagliga berättelsearten; men i de derpå följande skildringarne från Nerges nordligaste trakter höjer sig författaren och i lefvande drag teeknar han denna storartade naturs scenerier samt med trogen penna innevånarnes lif i dessa trakter. Man kan näppeligen på ett angenämare sätt, än vid Lies hand göra bekantskap med Nordlandet. (Köpenhamn, Gyldendalske Boghandel). På samma förlag har utkommit en roman laen og Havet af Thomas Lange, hvilket arbete vi oaktadt dess bredd icke tveka om att räkna bland det bästa i den moderna novellistiken. Förf. uppställer för sig först ett vigtigt psykiskt och estetiskt problem. En rik dansk ädlings son har i sin barndom fått ett bjertesår. Han bar neml. derunder blifvit ett oreflekterande vittne till, huru hans mor med en älskare flyktat ifrån hans far. Minnet af modren, vid hvilken barnet var fästadt med alla tillgifvenhetens band, sammanflätar sig med tanken på hennes brott och bringar redan under knoppningen hans själ in i ena konflikt, som gör den dyster, svärmisk och inviger den till framtida brytningar. Uppvuxen och färdig att afresa till Köpenhamn, der hans moder bor med sin andre man, för att genomgå universitetet, knyter han bekantskap med ett ungt och oförderfvadt väsen, som han älskar, som älskar honom, utan att de dock bekänt det för hvarandra. Hans fader uppmanar honom att i hufvudstaden undvika sin mor, men då han kommer fram, segrar likväl sonens kärlek till henne och han beger sig bort att besöka henne. Ren och fläckfri som han är, stötes han bort af det lättsinniga i modrens sätt; men hon smeker honom och visar så mycken glädje öfver att ce honom så — vacker, att intrycket af obehag mildras. Han hade vid sin resa till universitetet beslutat att rikta sitt vetande, att verkligt bilda sin själ och sedan återvända hem, för att kanske vid barndomsälskarinnans sida egna sig åt sina underhafvande och åt skingrandet af tadrens svårmod. Men en uteökt garderob kom ifrån skräddaren skickad af modren, för att utbytas mot Jyllandskostymen och bjudningar till societetens förlustelser regnade öfver den unge mannen, allt genom modren som med en viss stolthet förde ut honom att beundras för hans kroppsliga fägring. Studierna med deras inre bildningsegenskap trädde tillbaka för salongslifvets rusande nöjen med dess ytliga bildningsegenskap, och hjelten fördes allt vidare utför sluttningen mot andlig död, om än uppför stegen till sociala utmärkelser. Han kom in på den diplomatiska banan, korshängdes och vann dessa triumfer, som kunna vinnas i salongernas förskämda luft. Rortligen, han blef ett lejon inom modernas och sedeslöshetens verld. Sådan återkom han hem till sin födelsebygd, mött af sin barndoms trogna mö och sin gamle lärare, presten i församlingen. Denne beslöt att söka rädda den i verkligheten olycklige, men af den fåkunniga verlden afundade. Förträfligt har förf. återgilvit denna kamp mellan en god ande och köttets satan om en menniskosjäl, af hvilka den förre understöddes af barndomskärlekens makt, som asven smög sig intill honom. Verket är nära att lyckas, då lidelserna åter bryta fram öfver den olycklige och drifva honom att förgifta ätven barndomskärleken. Nu utan alla band beger han eig tillbaka till hufvudstaden, der han ohejdadt kastar sig i den hvirflande strömmen af salongens nöjen, passioner och brott, tills han plötsligt förolämpas at en vän, hvilken med förakt nämner hans mor som en synderska. Han ser afgrundens djup. En tvekamp med bakdantaren kastar honom på sjukbädden, ett