— — — —— — — —————————————— — Ni vill underkasta er att bli insnöad? — Jag fruktar att jag ej skall vara så lycklig. Squiren vände sig nu till Coventry och yttrade med småslug min: — Jag skulle bedja er förena er med oss, sir; men det är ett något dystert ställe för en gentleman som är van vid så godt sällskap. — Jag har aldrig hört det omtalas som ett dystert ställe förr, svarade den unge mannen, och om det än vore det har ni vidtagit ett ofelbart medel att göra det tilldragande. — Det är sannt. Nåväl, då gör jag mig inga samvetsqval öfver att bedja er förena er med oss. — Jag är er oändligt förbunden, mr Raby, sade Coventry; jag skall komma. — Ni deltar väl i vår frukost, gudfar? — Nej, jag hioner ej. Farväl med er. Julaftonen väntar jag er således båda två. Middag klockan sex. Men kom en timma eller två förut, om ni kunna. Jael, min Hicka, äfven ni måste komma och äta middag hos mig julafton, såsom vanligt, ni och er syster och er gamle far. Jacl gjorde en nigning och svarade: — Vi skola vara der, sir, om Gud vill och vi lefva. — Tag er bössa med er, Coventry. Der finnes god sasanjagt. Det är sannt, hur är det med ert stamträd, bevisar det förhållandet? — Fullkomligt. Dorothy Raby, sir Richards yngsta syster, gifte sig med Thomas Coventry. Jag har ett aftryck af stamträdet hos en bokhandlare nära härintill.