I Föln. Zeit., således i ett af Tysklands anseddaste organer, n:r 26 för d. 26 Januari, yttras med anledning af Timeg artikel om, att Bismarck skulle hotat Favre med en bonapartisk restauration, om ej den förres stilleståndsvilkor antoges, bl. a. följande: Vi kunna endast instämma med Times, att den kejserl. regeringens återupprättande synes oss för det närvarande vara ett hopplöst företag. Om grefve Bismarcks fordringar (i Ferrieres), hvilka begärde territoriala afträdelser med innefattande af gammal fransk jord och särskilt af Metz, bragt den franska nationen till en nästan förtvifad fanatism och till ett vildt krigförande under lösen: Ingen tumsbredd af vår jord! Ingen sten af våra fästningar !, så ligger den faran nära, att fanatismen, som nu nästan tappat anden, kan ånyo upplifvas, om det skulle heta, att främlingarne nu ville återföra Napoleonerna, likasom tordom bourbonerna ... Hvad man än må tänka om grefve Bismarcks septembereirkulär (rörande mötet med Favre på Ferrieres), så ledde han dock sina underhandlingar med Favre på La Ferrieres på ett sådant sätt, att man ej kan förebrå honom onödig stythet. IIan antydde visserligen de tyska fordringare, men önskade för det närvarande of den franske underhandlaren endast det medgifvandet, att han till principen antoge terrilorialafträdelser. Då Jules Favre äfven äfstyrkte detta, var styfheten på dennes sida. Nu skall kan anslå en mildare tonart. Eftersom just detta nummer af det tyska bladet föreligger oss, ha vi velat återgitva dessa rader, af hvilka de kursiverade såsom ett obestridligt faktum omnämna, att Bismarck vid sitt första möte med Favre framhöll Preussens fredsvilkor: Elsas och en del af Lothrinsen med Metz, således äfven en del af det ranska Lotbringen, och att, då Favre ej kunle anse sig berättigad att derpå ingå, han pegärde, att denne skulle antaga till principen en territorial afträdelse. Detta var naturligtvis ett af skålen för den franska nationalregeringens förkastande af stilleståndsanbudet.