mäktiga kejserliga regeringen var nödsakad att för den allmänna ovljans skull taga tillbaka ett förslag om försäljning af statens skogar. Om derför dylika nedhuggningar skulle tilltänkas i större skala, så skulle vi utan nämnvärd nytta för oss sjelfva endast frambringa en förbittring, som skulle i många år utöfva sin återverkan. Och man bör likväl äfven midt under kriget tänka på möjligheten, att tvenne stora nationer åter kunna lefva i fred och vänskap med hvarandra. Hvad skulle vi väl säga, om fransmännen huserade på samma sätt i Tyskland? Vi tiga med hvad som berättats för oss i denna sak, och dertill af en hedersman, som mycket väl kan vara riktigt underrättad; ty vi förmå ej att bevisa dylika saker. Till Köln. Zeit. skrifves äfven från Lothringen: Hela byn Fontenoy har (derför att ett antal friskyttar från Langres sprängde Mosellebryggan i luften) på generalguvernörens af Lothringen befallning blifvit fullständigt nedbränd, och detta skulle bädanefter ske med alla franska byar och städer, på hvilkas område franska trupper förstöra jernvägar. Ett ögonvittne har meddelat VPIndåp. belge en episod trån slaget vid S:t Quentin, af hvilken frangär, att det på åtskill ga punkter kämpades med lysande tapperhet, Han berättar : Då hela den franska nordarmen drog sig tillbaka, ville chefen for de ridande blänkarne vid armen, Feuillant, och löjtnant Andr vid samma kår, Omgilna af sina dragoner och understödda af general Faidherbes adjutant Richard, icke vika, utan samlade under ett regn af kulor och granater alla de hornblåsare de fingo fatt på, samt läto dem ge signal till anfall under rop af Ålerve FrankrikelDetta utöfvade så stor verkan på trupperna, att flera bataljoner samlade sig och i språngmarsch defilerade in i förstaden S:t Martin hvarefter de utbredde sig till höger och venster och tvungo de preussiska blänkarne att i oordning draga sig tillbaka. 3 gånger å rad togo dessa tappre soldater, kämpande utan skor och utan patroner, höjderna vid vägen Roupy. Först vid mörkrets inbrott drogo de sig inom de barrikader, som af ett ingeniörkompani blifvit uppförda vid stadsporten. Här gjorde de ännu hvarje tumbiedd jord fienden stridig och gåfvo den öfriga armen tid att draga sig tillbaka på vägen till Cambrai. Om krigsoperationerna i det nordliga Frankrike beräuar ÅIndep. belgees korrespondent i Lille följande at d. 24 Jan.: Efter att ha påbörjat bombardemanget på Cambrai ba tyskarne upphaft belägringen och lagt sig i qvarter på de ställen, som de besatt före slaget vid S:t Quentin. Häruti handlade de säkert mycket klokt. Det var nämligen icke möjligt att åstadkomma Cambrais ösvergifning utan en regelbunden belägring, som skulle ha kräft en viss tid, och detta uppehåll skulle ha gifvit Faidherbe tillfälle att falla belägrarne i ryggen. Den tyska armen skulle dermed ha blifvit bragt i en kritisk ställning på grund af dess jemförelsevis inskrankta antal (högst 15 å 20000 man). Den drog sig derför tillbaka dels till S:t Quentin och dels till Arras. De ryttare, som ströfvade omkring på slätten mellan Cambrai och Vitry, och en kolonn på omkring 600 man, som igår varit sedd vid Vis-å-Artois, ha i dag anländt till Roeulz för att utskrifva reqvisitioner och hålla den franska kår, som sammandrages i trakten af Douai, i sigte. För ögonblicket är Vitry vid nordbanan ändpunkten för denna linie, och tågen afgå icke längre än till lenna stad. Nu har kanonaden vid Douai npphört. I en ekrifvelse af d. 25 Jan. från samma korrespondent säges emellertid: Preussarne ha verkligen uppgifvit belägringen af Landrecies, som de bombarderat en dag, hvarvid der uppbrändes 3 hus och skadades omkring 50. Fienden är under fullt återtåg tlll S:t Quentin och Amiens. Trakten mellan Cambrai och Deuai, tills år öfversällad af tyska blänkare, är nu alldeles bead och bantågen ha återupptagit sina regelbundna urer till Arras.