Tillståndet inom Faidherbes arme. Etoile -belge innehåller en ny skrifrelse trån sin korrespondent vid den franska vordarmån, hvaraf vi anföra följande: Jag kom icke från Cambrai i e. m. (d. 21 Jan.), som jag hade ämnat. Det var en sådan trängsel, att omnibusen istället för en qvart behöfde tre qvarts imme till bangården, och då jag kom dit, haue tåset redan atgätt. Jernbanehallen var uppfylld af nobilgardister och soldater, hvilka sökte skydd mot egnskurarne. Chefen för det 48:de regementet, en nycket energisk otficer, gjorde sig den största möda utt samla sina soldater. Det var ivgen lätt sak, medan de stackrarne voro nödsakade gå ut i det ;sande regnet på de utblötta vägarne. Han mötte lera gånger motstånd, hvilket tvang honom att bruca maktspråk. Det var en soldat, som visade sig iunu motsträfvigare än de andra och fortfor trots le bestamdaste order att stanna i väntsalen, då cheen fattade honom i kragen. Soldaten ville sätta sig ill motsärn, men chefen drog fram en revolver för sans panna, sägande: Om du gör en enda rörelse, ler säger ett ord till, jagar jag dig en kula genom mufvudet! Soldaten fortfor emellertid att streta emot lå chefen tillade: Säg sör Guds skull icke ett ord; y så sannt jag står här, skjuter jag icke ut hjernan vå dig!Soldaten bleknade, teg och lemnade väntsalen. Denna scen måtte ha gjort ett starkt intryck vå de andra soldaterna, ty från detta ögonblick viade de större lydnad. Lika tvära och motsträtviga om mobilgardisterna och de mobiliserade nationalzardisterna visade sig, likaså flinka och villiga voro jösoldaterna. Dessa sjömän äro raska karlar, och m hela hären bestått af dylikt folk, hade Frankrike cke varit så olyckligt som det nu är. De äro från in tidigaste ungdom vanda vid blind lydnad, vid att rotsa ue största faror och de vika alurig tillbaka. )e ha äfven blitvit strängt medtagne under detta älttåg. General Faidherbe har dem att tacka för le segrar, som han till en början tillkämpade sig. nen de ha också bötat dyrt dertor. Vi voro 4000 lå vi drogo ut, sade en af dem till mig, och nu terstå blott 1400; men preussarne skola i alla fall å mera att göra med oss än med den öfriga hären. Man bör dock erkänna i afseende på jägarne, att de -ämpat tappert och de ha likaledes ett stort antal löda och sårade. Exempel på motsatt förhållande aknas heller icke, men jag anser rätt att icke uppevålla mig dervid. Jag kan likväl icke underlåta att mtala en händelse, hvartill jag sjelf va it vittne i tt caf i närheten af bangården. Lokalen var öferfylld af soldater och värden med sina tjenare jorde allt för att tilltredsställa deras önskningar. un stor och stark karl gick fram till värdinnan vid lisken, berättade henne att preussarne snart skulle comma och bad henne skaffa honom civila kläder ör att kunna smyga sig bort. Qvinnan hade knappt ;ört detta förr än hon med en ljungande blick bröt it med en af harm darrande stamma: Hur kan du lin långa, fega slyngel understå dig att bedja mig m något dylikt? Det är du oeh dina fega likar, om störtat Frankrike i detta elände. Bort härifrån, nå du störta på vägen, du förtjenar icke att lefval!Zu sergeant kom fram och tog fast på uslingen, om i hast jagades på dörren med kolfstötar och lag. Underoiffceren kom i stark sinnesrörelse, brast t i en häftig gråt och utropade: Stackars Frankike! arma land! hvilken skamlNESSER RITTER